De små tingens turist
Man borde se sin studenttid som en lång turistresa för att inte missa alla intressanta detaljer som finns i vardagen, anser Björn Berglund.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fråga 1 (som alla ställer sig): hur ska du dra nytta av den?
Fråga 2 (som fler borde ställa sig): hur ska jag turista i den medan jag ännu har tid?
Jag vet inte hur det är med er, men när jag tänker på mig själv som turist så ser jag en avmätt flanör som ivrigt intresserar sig för det lilla och vardagliga, snarare än det stressade avbockandet av famösa resmål. Resförberedelserna består i sin tur av filmer och böcker som har resmålets skyline som fond, snarare än guideböcker och se och göra-listor av hippa korrespondenter. Resan får en mindre museal klangbotten, så att säga.
På det sättet blir exempelvis San Francisco något helt annat i sällskap av Spike Lees gängskildring "Sucker Free City" eller dokumentären "Parrots on Telegraph Hill", om förrymda fåglar i parken omkring Coit Tower, än den blir om man bara har en massa uppspaltade måsten. Skala hellre i stället ned det hela till det vardagliga och undflyktiga, locka fram detaljernas djävul och res som de små tingens turist.
Under min vistelse i San Francisco upptäckte jag att det fanns fler som tänkte som jag, och som dessutom hade satt samman det hela i en bok med över 50 av stadens hemligare upplevelser. Att hitta Kate Pocrass tecknade resguide "Mundane Journeys" var något av en uppenbarelse. Hon uppmuntrar en att ta del av staden genom att använda andra sinnen än den av turisten så överskattade synen och att aktivt interagera med stadens medvetandeströmmar. Sagt och gjort, under en förmiddag lät vi Pocrass guida oss genom små detaljer som man på väg till jobbet hade missat, sådant som tynar bort i takt med att dagar läggs tills veckor i upplevelsen av en stad. Vi hann med följande på ett par timmar:
* Doften av en privat småskalig Fortune Cookie-fabrik på en bakgata i Chinatown,
* Känslan i ett Ms. Pacman-arkad inställd på oändliga krediter
* Smakerna av märkliga japanska läskeblask i en affär som på en femtedel av ytan var Sivia Torg i kubik.
Sedan en tid tillbaka har jag en idé om att sammanställa en "Mundane Journeys" för Uppsala. Om nästa termins exjobb skiter sig skulle det kunna vara ett alternativ. Hur skulle en gratis vardagsturistguide till alla de långväga bussresenärer som kliver av där vid Värmlands Nation var eviga dag se ut? Följande hemligheter skulle jag garanterat ha med:
* Doften av saft och bullar och det lilla lusthuset med second hand-skräp på Ekeby Café.
* Sidväggen på huset mittemot Katedralskolan, där den ansvarige slumpmässigt tycks ha strött ut fläktutblåsen helt omedveten om var husets våningar börjar och slutar.
* Det lilla Pelle Svanslös-inredda fönstret vid markplan på Åsgränd.
* Den "hemliga" bakgårdsträdgården som man bara kan se om man kliver upp på cykelställen mittemot Juridicum.
* Berlusconi är en gangster?-tagen i gångtunneln på väg till Pollacks.
Vad tror ni, skulle det vara något? Ni får gärna bidra med era egna favoriter i diskussionstråden nedan, det skulle uppskattas mycket och jag lovar att inte sätta samman någon bok utan att fråga först.
Björn listar...
...tre mikroiakttagelser den senaste veckan:
1). Teknologer använder student.uu.se-adressen, humanister kör med hotmail.
2). Det finns inte en enda snygg nationsutgångsaffisch denna vår.
3). Subway, McDonalds, Burger King och Max står för fyra vitt skilda nyanser av snabbmatsos.
...tre mikroiakttagelser den senaste veckan:
1). Teknologer använder student.uu.se-adressen, humanister kör med hotmail.
2). Det finns inte en enda snygg nationsutgångsaffisch denna vår.
3). Subway, McDonalds, Burger King och Max står för fyra vitt skilda nyanser av snabbmatsos.