Den stora flygande grisen var bara början

Det började med Pink Floyd i Globen när jag var elva. Så stor jag kände mig, stolt att jag fick följa med min bror som var 18 och jobbade i skivaffär, på en riktig konsert. Det var magiskt. En stor uppblåsbar gris gled över publiken. Laser. Min första stora konsertupplevelse och jag var säkert yngst i publiken.

Det var då den började, jakten på den perfekta konsertkicken. Hur många kvällar har jag inte stått och stampat i kön utanför Gino, Palladium, Studion, Sten Sture? Legendariska ställen som jag från början fick tjata mig in på eftersom jag var för ung (satt nekad och grät på många trottoarkanter i min ungdom också, de kvällarna är nästan lika glasklara som de stora konsertupplevelserna). Senare blev det Fritz corner, Debaser, Berns och Katalin. Och alla dessa festivaler: Roskilde, Emmaboda, Hultsfred, Pop Dakar? Många, många halvdana kvällar med ett par riktiga lågvattenmärken.

Men det var de värda, för de har gjort handfullen magiska ögonblick extra speciella. När en låt exploderar i ett noggrant uppbyggt crescendo, när det fortsätter lite till fast man nästan är på bristningsgränsen. Känslan av att flyga, bäras upp av musiken, känslan och resten av publiken. Det finns nästan ingenting annat som kan ge den energikicken. Och upplevelsen måste finnas inom alla genrer, oavsett om man lyssnar på klassiskt, hårdrock, blues eller postrock. Förväntan när man står där med biljetten i handen. Musikens förmåga att lyfta en.

Mina två bästa. Håkan Hellström på Roskildefestivalen 2001. Solen skiner, jag är fri, konserten är euforisk, frenetisk, galen, ren och skär lycka. Godspeed you black emperor på Emmabodafestivalen 1999. Jag ligger i gräset i tältet som är placerat bredvid scenen på Sveriges just då bästa och minsta festival och somnar till tidernas bästa, och längsta, vaggvisa.

Och Soundtrack of our lives, kanske Sveriges bästa liveband, på Katalin. I december spelar de där igen, för vem vet hur mångte gången. Katalin alltså, man ska inte underskatta ställets sinne för bokningar. Jag sitter med biljetten i handen och räknar med extas. Jakten på konsertkickar är inte lika intensiv numera men den här kvällen finns det gott hopp. Vi ses där!

Den stora flygande grisen var bara början

Med en stor uppblåsbar gris började Johanna Stenius jakten på den perfekta konsertkicken.