MADELEINE KIHLMAN: Det är dags att skryta över Uppsala

När jag pluggade bodde jag i en liten håla i Småland. Där fanns det en Icabutik, ett ålderdomshem och en stor väg. Den kallades för Stora vägen. Sen var det inte så mycket mer. Det var under de två åren som jag insåg Uppsalas storhet. Vi har massor av bra saker i den här stan, men vi är så jantesvenska att vi inte vågar skryta.
Tänk om vi skulle slå oss för bröstet och utnyttja varje möjlighet vi har att locka till oss japaner med kameror på magen och amerikaner i solglasögon.

Om Uppsala hade marknadsförts på ett mindre svenskt sätt skulle Domkyrkan sett helt annorlunda ut. I sakristian hade det funnits en familjerestaurang där man kunde köpa en McDomkyrko med strips för 49 kronor. Köpte man en plusmeny blev man välsignad på köpet och på söndagarna fick man gratis dipsås till oblaterna.

Fyrisån är oerhört underskattad. Den enda aktivitet vi har i den i dag är att vi förvandlar den till en frigolitcocktail på sista april. Jag tror att vi skulle kunna locka stora skaror genom att anordna världens största fiskdamm. Glöm barndomens kalas med ett uppspänt lakan mellan två dörrkarmar. I den här fiskdammen får du ingen fjuttig godispåse. Ställ dig med ett rejält spö vid the magic Fyrisriver och du kan fiska upp en cykel! Lite rostig kanske, men det är bättre än kalasets dumleklubba och russinask. Samtidigt löser vi åns nedskräpningsproblem.
Vi borde hylla vår blomsterkung lite mer också. Gräsmattan på gågatan lyckades ju locka hit en kejsare, men vi kan bättre än så. Varje söndag kunde det vara The Carl parade genom stan med lokalpolitiker utklädda till blommor. Grälen i kommunstyrelsen hade då inte handlat om skolan och bilfri innerstad utan om vem av Uppsalas politiker Gunnar Hedberg och Lena Hartwig som skulle få vara Linnea i paraden kommande vecka.
Fast.

Å andra sidan är det kanske bra att det är som det är. Det här är ju trots allt lagomlandet Sverige. Allt behöver inte vara så kommersiellt som möjligt. Att till exempel marknadsföra en påse med lecakulor som Calles kulor vore ju något av ett helgerån.

Madeleine Kihlman: Det är dags att skryta över Uppsala

KRÖNIKA. "Om Uppsala hade marknadsförts på ett mindre svenskt sätt skulle Domkyrkan sett helt annorlunda ut. I sakristian hade det funnits en familjerestaurang där man kunde köpa en McDomkyrko med strips för 49 kronor."