Jag är uppväxt på margarin och en rädsla för stekyta. Kanske är det en utdragen tonårsrevolt att jag har utvecklat ett nästan heligt förhållande till det förbjudna smöret i vuxen ålder. Jag sträcker mig efter smörpaketet när tomatsåsen ska finjusteras, jag skippar allt som oftast grädden i äggröran och låter i stället ett par klickar smör smälta ut i småpölar medan äggen tjocknar och jag kan bli salig av en stekyta skapad av gyllene fett. På söndagsförmiddagar händer det att jag låtsas vara Cher i filmen ”Mångalen” när hon steker brödskivor med hål i mitten. I hålen knäcker hon ner ägg och gulan lägger sig till rätta medan vitan flyter ut. Den första tuggan av det frasiga brödet med den kolaktiga smaken från brynt smör är alltid lika ljuvlig.
Nu verkar jag ju inte vara ensam om min kärlek till det animaliska fettet. Fettskräcken är inte längre lika stor som under minimjölkens guld-ålder. Kommer ni ihåg när smörhyllorna plötsligt stod tomma under hösten 2011? På jobbet snackades det om vilken butik som kunde tänkas ha det guldgula paketen och för en stund kändes det som att vi var förflyttade till forna öststater. Kvällstidningsrubrikerna skrek ut att lchf-dieten var orsaken.
Orolig ringde jag till Arla för att kolla om det verkligen var så att alla helt plötsligt blivit storkonsumenter av smör. Visst fanns det en viss ökning av feta mejeriprodukter, men den största orsaken till bristen var helt enkelt att det inte fanns tillräckligt med svensk mjölk, antalet mjölkbönder minskar för varje år. Anledningen till att vi återigen fick smör i hyllorna beror vare sig på 5:2-dietens intåg eller större mjölkproduktion, utan på att mejerier har börjat tillverka en del produkter andra länder (läs det finstilta på osten nästan gång du handlar).
För mig ledde smörbristen ändå till något gott. Oerhört gott. Jag slog till på ett lokalproducerat paket som fick min fettkärlek att nå nya höjder. Klöverblomssmöret var hårt, nästan smuligt i konsistensen, guldgult, alldeles strimmigt av salt och så gott att jag ville äta det som det var i skivor. Men där nådde även jag min gräns, så jag använde kexbitar som alibi.
Tänk om ribban låg lite högre än att bara se till att smöret inte tar slut. Jag drömmer om ett utbud likt de härliga hyllmetrarna med olivolja. Smör som är syrat, osyrat, rökt, osaltat, lättsaltat, välsaltat, smör från ko, får och get. Ett paket för varje litet tillfälle.
Mina flottiga fantasier verkar vara långt ifrån att förverkligas. Jag får nog nöja mig med att det finns smör på hyllorna helt enkelt, för att jag skulle använda margarin, det kan ni fetglömma.