Det är något speciellt med Nera Smajic ...
Det är något speciellt med Nera Smajic och allsvenska premiärer.Neras annars så varma och snälla ögon fryser till is, och en liten psykopatrynka bultar fram i pannan.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har sett Hanna Ljungberg vobbla fram på frostnupna planer i mitten på april på grund utav den målinriktade och tuffa ytterbacken, och i måndags fick jag se Lotta Schelin med panik i blicken fly från sin vänsterkant på Slottsskogsvallen.
Tränare Magnus Wikman använde sitt dödliga ytterbacksvapen med förnuft i premiären. Wikman kände att Nera var het, och flyttade över henne från sin vänsterkant till högerkanten för att neutralisera Göteborgs farligaste offensiva vapen, Lotta Schelin.
Smajic och Schelin har spelat tillsammans i en mängd ungdomslandslag, och Nera känner Lottas alla för- och nackdelar.
I går fick Schelin bara smaka på Smajic alla fördelar som försvarsspelare.
Nera var grym. På alla sätt och vis.
I första halvlek, när Nera fortfarande hade kraften med sig, satt hennes brytningar och tacklingar perfekt på landslagsmittfältaren Schelin, som inte fick en millimeter gratis.
I den andra halvleken, när orken tröt en smula och Schelin blev en aning för snabb, blev det stundtals brutalt.
Nera hade dragit på sig ett gult kort i den första halvleken när hon med en rejäl tryckare satte sig i respekt hos Schelin, och skulle ha haft minst två gula kort i den andra halvleken efter tuffa tacklingar som kom en aning för sent på den flyfotade Schelin.
Men domare Lena Arwedahl släppte Neras attacker. Tränare Wikman vågade inte chansa på Arwedahls välvilja längre än till den 69:e minuten, då han slängde in Anna Bergendahl i ställlet för kapningssugna Smajic.
Nera var som sagt grym, men beslutet var helt rätt av Wikman. Ett par minuter till ute på planen, och säsongens första röda kort hade varit ett faktum.
Detta var egentligen en riktigt klassisk skitpremiär.
Planen var usel, spelet haltade, favoriterna led av trycket, och Bälinge gjorde ingenting för att spä på myten om "Jogo Bonito", fotboll som det vackra spelet.
Men Thurés välriktade långskott seglade härligt underbart in i det högra krysset och grundlade skrällsegern. Målvakten Maja Åström var inspirerad i comebacken i Bälinge, hon som lämnade Djurgården/Älvsjö för att få lite mer att göra fick massor med mer att göra, och hon gjorde det sanslöst bra. Frilägesräddningar, stabilt ute på hörnor och kvalificerade räddningar på allt från närskott till distansskott.
Fanta Coopers underbara mittbacksspel var ett annat inslag som värmde på det kylslagna Slottskogsvallen.
Vad kan man då dra för slutsatser efter premiären?
Egentligen inga. Mer än att Bälinge definitivt är HEMMA i allsvenskan igen.
Jag tror att den här damallsvenska säsongen kan bli riktigt rolig, ännu roligare när gräset blir grönt, de utländska offensiva nyförvärven hittar hem i Wikmans spelidé och om Maja Åström fortsätter att dominera i målet.