Det var bättre förr ...
FOTBOLL. 1-3 mot Hammarby, och därmed har Bälinge inte vunnit en match på, minst, tre månader i damallsvenskan. 2-0 borta mot Sunnanå den 28 juni var senast, och nästa chans att ta en trepoängare kommer den 8 oktober borta mot Mallbacken.Det är inte bra. Milt sagt.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var bättre förr - i alla fall i fjol.
Jag är övertygad om att fjolårets upplaga av Bälinge hade klarat sig bättre i allsvenskan än vad årets upplaga har gjort. Men. Det finns en hel del som haltar i jämförelsen, saker som man inte kan bortse ifrån. Som att Bälinge i stort sett spelade med fem icke-europeiska spelare i varje match förra säsongen, i allsvenskan får man bara använda högst tre spelare från utanför Europa per match. Ett annat problem i mitt påstående är också att motståndet i division I var betydligt sämre, och att Bälinge kunde segra till sig ett självförtroende som bara gjorde dem bättre och bättre. Årets upplaga av damallsvenskan är i mitt tycke den bästa någonsin, och att då som nykomling i stort sett ha säkrat nytt kontrakt med fyra omgångar kvar måste ändå ses som en framgång.
Årets nyförvärv har inte alls bidragit lika mycket som fjolårets, med ett par-tre undantag.
Fanta Cooper är lika bra i år som i fjol. Kacey White har varit inblandad i produktionen av i stort sett alla Bälinges mål i allsvenskan, men de har å andra sidan inte varit många.
Maja Åström håller samma höga nivå som fjolårets amerikanska målvakt Jenni Branam.
Men. Bakom den trion känns det betydligt tunnare när vi pratar om nyförvärven.
Gårdagens anfallsduo Emma Lindqvist och Minna Mustonen har varit iskalla, i alla fall om vi pratar målproduktion. Minna har skapat massor, men också missat massor. Målet igår var hennes andra för året. Emma Lindqvist har bara missat massor, och har noterats för ett mål under säsongen, och man kan väl konstatera att supertalangen Lindqvist inte har blommat upp i Bälinge heller. Tillsammans har alltså gårdagens anfallsduo svarat för tre mål.
Heidi Mattinlassi var en rejäl felvärvning. Julianne Sitch har inte blivit den mittfältsmotor man hoppades, och Anna Bergendal har inte kunnat övertyga tränare Wikman om att hon ska ha en plats i startelvan.
Blixtvärvningen i augusti, kanadensiskan Amy Vermuelen, blev knappast något lyckat drag, och som ersättare för henne panikvärvade Bälinge nu vänsterbacken Christen Karniski istället. Ett konstigt val, med tanke på att det knappast är defensiven som är i behov av förstärkning.
Nej, jag saknar definitivt anfallaren Annette Kents hänsynslöshet framför mål, och jag är väldigt övertygad om att hon tillsammans med nordkoreanskan Kim Yong-Ae hade gjort betydligt fler än tre mål tillsammans i allsvenskan. I fjol svarade den duon för 32 Bälingemål.
Även om det inte är klart så kommer Bälinge att klara nytt kontrakt och det är, när allt kommer omkring, huvudsaken. Men det finns en hel del att göra inför nästa säsong, och en hel del av de spelare som jag har räknat upp har massor att bevisa i de återstående matcherna för att övertyga åtminstone mig om att de ska ha en chans till i Bälinges trupp nästa säsong.