Det var inte som vanligt för Kullinger
FOTBOLL. Det var - nästan - som på den gamla goda tiden.Olle var tillbaka på Enavallen, och jodå, Olle gjorde mål.
Håkan Wikström, sportkrönikör
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men det var som sagt inte riktigt som vanligt.
Den här gången kom Olle Kullinger tillbaka som fiende klädd i blåsvart Siriusuniform, och Kullinger fick lämna sin förra hemmaarena som förlorare.
Men han stred tappert, och gav inte upp lättvindigt. Det märktes att den här matchen betydde mer än möten med lag som Kiruna och Anundsjö.
Redan i den elfte minuten tog Olle Kullinger på sitt karakteristiska måltjuvssätt hand om en retur från ESK-målvakten Bergström, och rullade in 1-0 för Sirius.
Nu är det ju dock så, en gång för alla, att Sirius har märkvärdigt svårt att vinna på Enavallen, samtidigt som ESK har precis lika svårt att vinna på Studenternas.
Bara två minuter senare var det kvitterat, och med fem minuter kvar av första halvleken hade också ESK tagit ledningen.
Och det på ett, för ESK:s del, mycket pikant sätt.
Inför derbyt försökte ESK och värvaransvarige Stefan Holm sig på en liten mini-Juventus, en liten mini-Moggi. Man försökte sig på att påverka domarbesättningen.
ESK ville stämma i bäcken, och var rädd för att domare Daniel Persson, född och uppvuxen i Umeå, skulle kunna uppfattas som jävig eftersom han har studerat och varit bosatt i Uppsala under ett par, tre år.
Efter tolv minuter föll ESK-anfallaren Tomas "Pavo" Andersson efter en duell med Gustaf Segerström.
Daniel Persson pekade, helt korrekt, på straffpunkten.
Mittfältsmotorn Martin Andersson klev fram, och placerade bollen otagbart i Rytterbros högra kryss.
I den 39 minuten korsade Siriusbacken Daniel Pereira "Pavo" Anderssons löpväg i straffområdet, touchade Anderssons ben, och "Pavo" föll återigen som en fura.
Nästan 1 000 par ögon drog sig åt Perssons håll, såg Persson sätta pipan i munnen och peka mot straffpunkten för andra gången samma halvlek.
I det läget får man väl lov att säga att ESK:s farhågor på förhand inte riktigt infriades.
Två straffar samma halvlek för ESK har inte hänt på Enavallen, åtminstone inte efter det att Enavallen renoverades 1992.
Martin Andersson klev fram igen, visade en isande kyla när han slog in straffen mitt i mål.
"Jag kände på mig att Rytterbro skulle chansa ?" summerade matchhjälten sin chansning belåtet efter matchen.
Sirius, och framför allt, Kullinger slet för en kvittering. Men förgäves.
Gamla lagkamrater som Fredrik Ulmstedt, Magnus Reuterwall och Martin Andersson flög som bowlingkäglor i dueller med Olle, som i vanliga fall spelar fysiskt på gränsen till fult, men som i går tog klivet över den gränsen några gånger i ursinnig vilja att vända på matchen.
För det var mer än ett derby, det var en måste-match för Sirius, som nu har två raka bortaförluster, vilket gör att man tappar i ett otäckt tempo till tabelltoppen.
Enköping däremot är fortsatt obesegrat i division I norra, och är märkvärdigt stabilt.
Det är inte så att man glänser och glimmar i match efter match, men man är oerhört tunga att möta, och gör precis så mycket som krävs för att bärga poäng. Precis som mot Sirius i går.
Efter vårens tre derbyn så är det enkelt att slå fast att Enköping definitivt är vårens Uppländska lag. Mycket talar för att de också blir Årets uppländska herrlag.