Du, det är dags att riva barrikader
Sluta va så insnöad - våga testa det obekväma, uppmanar Björn Berglund.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I ett av de mer minnesvärda avsnitten "granskar" Penn & Teller hur lättlurade nyblivna föräldrar är. Genom att peka på fördelen med att "tänka som ett barn" får de småbarnspappor att ta på sig blöja, suga på tummen och hoppa omkring på gummihoppbollar med handtag som man hade när man var liten. "It got me to think outside of the box!" säger en av dem på fullaste allvar efteråt. Inte illa säger jag!
Ibland har jag en känsla av att något liknande skulle vara nyttigt på universitetet. För är det något man sällan får lära sig på allvar så är det just det: att tänka utanför lådan. Paradigmen är ristade i sten och redo att följas. Kritiskt tänkande uppmuntras förvisso, men bara inom dessas väl definierade gränser. Några hoppbollar är det rakt inte frågan om.
Det kritiska tänkandet är naturligtvis nyttigt i någon mening, som försvarsmekanism är det användbart att alltid ifrågasätta det man utsätts för. Men frågan är hur enkelt kritiskt tänkande omsätts i akademisk kreativitet? Är det verkligen nyttigt för ens högtflygande tankar att utsätta dem för ständig hårdgranskning, leder det en verkligen i rätt riktning, ut ur lådan?
Jag tvivlar. Uppmuntran till kritiskt tänkande bör enligt mitt sätt att se det alltid komma efter uppmuntran till att tänka utanför lådan, i alla kursplaner.
Men har jag något konkret förslag på bättring? Mjae, inte mer än en uppmaning att försöka spränga era egna dogmers gränser för att få fler perspektiv på det ni håller på att studera. Jag uppmuntrar företagsekonomer att läsa Marx och marxister Ayn Rand. Humflummare rekommenderar jag den populärvetenskapliga kärnfysikboken "Stjärnor och äpplen som faller" och civilingenjörer borde ta sig ner till biblioteket och fiska upp Nina Björks "Under det rosa täcket", det kryllar inte direkt av feministiskt tankegods i Pollacks-utbildningarna om man säger så. Riv ett par barrikader eller se dom åtminstone utifrån för en stund, jag törs lova en berikande erfarenhet.
För egen del innebär det här att jag kommer att fortsätta att balansera antalet idiotvänstervinklade dokumentärer med deras absoluta motpunkter och att som teknolog ge mig i kast med Heideggers svidande teknikkritik. Jag förväntar mig inga färdiga svar eller tillräckliga argument för att få mig att ge upp övertygelsen om min utbildning, men åtminston en god portion insikt i mina Ångströms-insnöade perspektiv. Det handlar om att utsätta sig för och försöka förstå det obekväma. Att tänka utanför lådan, hur klichéartat det än låter. Annars kan man lika gärna skita i alltihop.