Min favoritskivbutik när jag var yngre var Skivdiscen på Sysslomansgatan mitt emot Uplands nation. Men en solig vårdag i mitten på förra decenniet var butiken plötsligt nedlagd. Bredvid mig stod en man som också skulle dit. ”Det här var för djävla sorgligt”, sa han och tittade in i det tomma skyltfönstret medan han glufsade i sig en varmkorv. Sedan började han prata om forna tiders skivaffärer i Uppsala, som jag aldrig hade hört talas om. ”Men det där är du för ung för att komma ihåg.”
”Hmpf! Jag är väl inte mer än tio år yngre än vad han är!” tänkte jag lite förorättat.
Det är när ens hemstad förändras som man själv också åldras. Är man Uppsalabo sedan länge kan man till exempel mäta sin ålder i antalet krogar som man besökt på Vaksalagatan mittemot före detta Bästis. Ni vet Babar, Harrys, Alfons, Seven, Kalas ... minns ni Camel Club? Inte? Men kanske Epa-varuhuset, som låg just i det huset till slutet av 70-talet.
Om du ska ge en vägbeskrivning till en tillräckligt gammal person kan detta vara praktiskt att kunna. Vill man vara lite gubbigt förnäm kan man, som jag, även slänga sig med namn som Rappska huset (där Bowlaget ligger i dag, revs 1963) och Profeten (krog i nämnda kvarter och skådeplats för skottlossning 1970). Bonuspensionärspoäng för den som säger Tempohuset!
I takt med att fler och fler butiker får engelska namn eller äts upp av stora kedjor blir de lätt ihågkomna namnen färre. Fråga Filip och Fredrik som byggt hela sin showturné ”Jakten på den försvunna staden” på idén att Sveriges städer blir mer och mer lika varandra. Ludde & Sudde är ju onekligen unikare än H&M. Att snart varenda krog heter Svenssons är åtminstone ett lokalt fenomen för Uppsala.
Så för mig kommer affären vid Kvarntorget alltid att heta Migo, även om de bygger om hela platsen med höga glashus. Vid korsningen S:t Olofsgatan/Svartbäcksgatan ligger Skivbörsen och Magneten mittemot varandra. Och i S:t Per finns krogen Fellini. Men det är väl du för ung för att komma ihåg.