Elva medaljchanser blir sju medaljer
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När Intercity-tåget rullade in på centralen i Göteborg bara ett par spjutkast från Nya Ullevi i går insåg jag snabbt att även EM 2006 kommer att bli samma underbara kampanj för Sverige.
Solen och hettan har verkligen drabbat EM och Göteborg den här gången också, och bättre smörjmedel för spända friidrottsmuskler som ska tänjas till det yttersta finns inte. Själva tävlingarna kommer inte att kunna matcha VM 1995 resultatmässigt totalt sett, men ur svensk synvinkel kommer det att bli en enda fantastisk triumfvecka.
På förhand finns det 11 realistiska svenska medaljchanser.
Att alla de skulle komma att infrias är en utopi och en omöjlighet. Att det trots det blir ett veritabelt svenskt medaljregn på Ullevi ser jag dock som en självklarhet.
Först ut är Carolina Klüft, och trots att Klüft alltid är säkerheten själv, att hon växer i paritet med uppgiften så kan jag inte hjälpa att känna en gnutta oro.
Dels för känningen av skadan på baksidan av låret, men inte minst för en hel del svaga resultat i viktiga grenar som längd och 200 meter.
Men det är en oro som jag lätt viftar undan, och klarar bara Klüft den gastkramande inledningen på den korta häcken, där precis vad som helst kan hända och ofta händer, så ser jag framför mig en ny tävling över 7000 poäng och ett nytt svenskt rekord. Kanske också ett nytt europarekord (7 007 poäng).
Det säkraste svenska guldhoppet är Kajsa Bergqvist, och Kajsa har definitivt möjligheten att svara för det mest magiska ögonblicket under det här mästerskapet.
För 19 år sedan slog Patrik Sjöberg världsrekord både inomhus och utomhus samma säsong, och det känns som om Kajsa kan göra om bedriften. Inomhusvärldsrekordet är redan avklarat, och med rätt matchning av motståndet i finalen (främst Blanca Vlsaic) kan det mycket väl stå 2,10 m som resultat bakom Bergqvists namn i resultatlistan.
Christian Olsson har naturligtvis bäst chans bland de svenska herrarna, och om inget galet händer så blir det EM-guld för Olsson, och om man får drömma och be en smula — karriärens första 18-metershopp.
Övriga medaljhopp är numera oberäknelige Stefan Holm i höjd med en liten varning för ungtuppen Thörnblad, Al Hadji Jeng i stav, definitivt Sanna Kallur på korta häcken, Johan Wissman på 200 m, damernas korta stafettlag, Klüft i längd, och min definitiva favorit Mustafa "Musse" Mohammed på 3 000 m hinder.
Skörden slutar med ? sju svenska medaljer.
Det är lite typiskt att när idrottare från Upplands friidrottsdistrikt tar sig till ett friidrottsmästerskap så är det i en gren som maraton.
Uppland är ett riktigt U-distrikt när det kommer till idrottsplatser och hallar för friidrott. Bara en sådan sak som att exakt noll av landets 25 friidrottshallar finns i distriktet säger egentligen allt. Nej, det är tur att Finlands Janne Holmén från Uppsala och Rånäs 4H:s Anna Rahm har sluppit alla behov av faciliteter för att ta sig till Göteborg.
Holmén är den "upplänningen" som har störst möjlighet att lyckas på EM. 2002 överraskade han hela Europa med ett ryck i regnet som höll ända in i mål, men som regerande europamästare kommer han inte ha samma chans att överraska igen.
Anna Rahm, som vann Stockholm maraton och har visat att hennes form definitivt motsvarar förväntningarna, kommer att få det minst lika tufft som Holmén. Rahm kommer definitivt inte vara med när medaljerna delas ut, men 24-åringen är bara i början av karriären och gör sitt första mästerskap. Kanske, kanske kan Rahm bjuda på en mini-Wedlund-insats på lördag?