En bitter verklighet

Foto: Fotograf saknas!

Uppsala2007-12-17 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
KRÖNIKA. Vissa kvällar orkar man efter en lång dags pluggande inte göra någonting alls. Då brukar jag tänka att det är bättre att sitta i en biosalong och göra ingenting än att sitta hemma och göra ingenting. Att dra sig ner till Filmstaden i mysisarna. Slå sig ner i den hyfsat puffiga stolen med ett berg av varma poppe i famnen och bara flyta iväg in i en annan värld. Jag älskar genren barnfilmer för vuxna. Här om kvällen gjorde jag just detta, och tittade på just en sån film. Valet föll på Råttatouille, som handlar om en lite råtta som är väldigt förtjust i att laga mat.
Men efter att ha sett större delen av filmen så började knackningarna från verkligheten bli störande och jag insåg att jag satt och började bli lite irriterad. På vad? Prasslande godispåsar? Nix. Efter att ha sett nästan hela filmen så insåg jag att förutom en förvirrad tant som var med de första fem minuterna och den klassiska "flickvännen" så fanns det inte en enda kvinnlig karaktär i denna nya barnfilm.

När jag sedan dagen efter är på undervisning för att lära mig det fantastiska dataanalysprogrammet SPSS så gör Herr Lektor en demonstration av programmets funktioner. Han visar med hjälp av diagram löneskillnader mellan kvinnliga och manliga personalvetare. Det visade sig att kvinnor tjänar i snitt ca 23 500 kr i månaden och män ca 28 000 kr. Jag känner hur jag sjunker ytterligare ett par centimeter ner i den billiga kontorsstolen. Kvinnor inom det yrke jag har valt tjänar 6000 kr eller ca 25 % mindre än vad männen gör.

Om lite över ett år är det meningen att jag ska söka mig ut på arbetsmarknaden. Jag vill inte ens tänka på vilken "bitterfitta" jag skulle bli av att tvingas gå in på en lägre lön än mina manliga klasskamrater och sedan år efter år tappa mer och mer mark. Jag tänker göra allt jag kan för att inte få en lägre ingångslön, och jag vet att jag kanske kommer få jobba aningen hårdare för att få den höjd i takt med killarnas. Jag vet att jag inte borde behöva göra det, och att många av er som läser detta inte håller med om att verkligheten ser ut så, men jag är helt övertygad om att det finns en stor risk för det.

Om du nu sitter och tycker att jag har varit hemsk och nedvärderande mot kvinnor som har använt mig av termen bitterfitta, är jag ledsen. Men då har du inte fattat alls.
För mig kan en bitterfitta nämligen liknas vid en viss liten råtta som är jätteduktig på att laga mat, till och med bäst i Frankrike, men ingen vill ha hans mat eftersom han är just en råtta. Det kvittar hur god maten är, ingen vågar smaka på den om de vet att maten kommer från en råtta. Tycker inte du att man har rätt att vara bitter då?
KARIN LISTAR...
tre saker som gör att årets första snö gör mig obotligt glad:


1. Att världen efter att har varit blöt, smutsig och grå smäller på med det vackraste den har. Man lyfter åter blicken från de sörjiga gatorna och får se gnistrande skönhet.

2. Att man kan åka pulka och för en timme slipper ta sig själv på så himla stort allvar.

3. Att när årets första fullträffs-snöboll splittras på kompisens huvud så vet man att det är dags att springa, och skratta.
Läs mer om