En döende patient har tillfrisknat

För två år sedan satt jag en hemsk helg i oktober i Örnsköldsvik, och insåg att den uppländska fotbollen hade nått botten och stod med skit upp till axlarna.
Inget elitlag på herrsidan, Enköping hade fullständigt skadeskjutet ramlat ur både allsvenskan och superettan snabbare än Zlatan hinner säga "utegångsförbud".
Inget elitlag på damsidan, ett övervärderat och underpresterande Bälinge svarade för en av de mesigaste säsongerna genom tiderna, uppbackat av en styrelse som inte förstod att agera medan tid fanns.
Då, där uppe i Örnsköldsvik märkt av den hemska helgen, trodde jag inte att uppländsk fotboll skulle repa sig på många år.
Så fel jag hade. Så underbart fel jag hade!
Den här helgen var varit en total motsats till den där helgen för två år sedan. Framgången känner inga gränser, det är nästan löjligt bra.
Gusks damer tog i lördags klivet upp i division I, Hebys herrar blev klara för division II, BKV Norrtälje är klara för division III igen efter att ha besegrat Klintehamn i kvalet.
Dessutom segrar för både Sirius och Enköping i division I norras toppstrid.

Ett efter derbyt starkt decimerat Sirius åkte till erkänt hemmastarka Boden igår för att i praktiken säkra kvalplatsen till superettan.
Sirius, utan Gustav Segerström, Mani Tourang, Daouda Sall, Einar Brekkan och Christopher Lundin, fick se Boden göra 1-0 efter bara fyra minuter. Underläge mot ett lag som inför mötet igår bara hade en förlust på hemmaplan den här säsongen. Att i det läget orka vända och vinna är starkt, och visar att man har kvaliteter, inte minst bredd i truppen, att ta med sig in i ett kval. För kval blir det naturligtvis. Sirius måste förlora mot både Anundsjö och Kiruna för att Vasalund eller Västerås ska ta sig förbi, och det händer inte.
På lördag säkrar Sirius kvalplatsen hemma mot Anundsjö, och på söndag säkrar ESK superettaavancemanget hemma mot Kiruna.

På damsidan nästa år finns det ett allsvenskt lag, Bälinge, och två division I-klubbar, Danmark och Gusk, i Uppland. Och det är ingen överprestation av distriktet, för Uppland är mycket starkt när det gäller att plocka fram och förädla damfotbollsspelare. Kvantitet och kvalitet finns definitivt i distriktet för att klara av den nivån.
Dessutom har Bälinges styrelse visat den handlingskraft som man inte visade 2004 när det gäller att stärka laget med nyförvärv utifrån som höjer nivån i truppen. Det är nästan så att det har blivit för mycket med elva utländska spelare i truppen under de två senaste säsongerna.
Herrfotbollen har dessutom repat sig betydligt snabbare än jag vågade hoppas på.
Enköping är i det närmaste redan klart för superettan, och Sirius är i praktiken klart för superettakval. Valsta Syrianska har dessutom visat under hösten att de är bättre än vad tabellen visar, med bland annat segrar mot hemmastarka Vasalund/Essinge och Sirius på bortaplan. Heby AIF fyller dessutom det uppländska fotbollsdistriktets tomrum i division II nästa säsong efter den här säsongens triumf. Tränare Tony Mattsson har blivit något av en expert på att föra lag upp i division II.
Det betyder att Uppland är tillbaka med herrlag på alla nivåer utom den allra högsta nästa säsong. För mig är det en rejäl tillfriskning av en patient som kändes totalt döende i oktober 2004.