En snillrik tv-relik
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mycket har dock hänt med den 50-årsjubilerande svenska televisionen sedan dess, så mycket att det en gång så progressiva Snillen spekulerar numera framstår som något av det mest inrutade och stela man kan se på tv.
I går var det dags igen. Sex amerikanska kostymgubbar med silver i håret satt i en sal på Stockholms slott och talade om svårsmälta ämnen som hur man mäter universums storlek och hur ett "dubbelsträngat RNA" kan tysta en gen.
Jag hoppas att ni inte bytte kanal, för efter en högtidlig och smådarrig inledning släppte äntligen samtalsledaren Sarah Montague loss det tunga frågeartilleriet: Varför är USA-dominansen så stor när det gäller vetenskapliga genombrott? Leder den naturvetenskapliga forskningen till slutsatsen att Gud inte finns? Vilket land i världen har den mest välfungerande ekonomin?
Då började det bränna till och ordväxlingen intensifierades, utan att nobelpristagarna för den skull tummade på sin akademiska vältalighet och självbehärskning.
Snillen spekulerar är ett bildsatt radioprogram, en ålderdomlig tv-relik. Kanske är det just därför jag gillar det så mycket. I ett flimrande modernt tv-utbud där mediets möjligheter ständigt kramas ur till sista droppen kan programmet rent av utgöra en eftertankens oas.
TV I KVÄLL
Hanna Mias resa till Antarktis. Få 10-åriga svenskar får sätta sin fot på Antarktis, klotets coolaste kontinent. Jag är avis på Hanna Mia. (SVT 1 kl 18.45)
Kungen av Antarktis. Norsk dokumentär om polarforskaren Olav Orheim. Glömde jag att skriva att jag gillar Antarktis? (SVT 1 kl 17.00)
Ali G in da USA. Ghettoreportern Ali G, jubelidioten Borat och det österrikiska modelejonet Bruno, i samma program. Kan det bli roligare? (Kanal 5 kl 23.35)