En usel final men en värdig vinnare
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var en usel final. Och det sköna var att både Västerstrands tränare Pär Larsson och AIK:s Pär Uhlin och Oscar Pettersson höll med.
Första halvlek förstördes av ett snöblandat duggregn, som lade sig över Studenternas is strax före matchstart som en mjuk florsockerglasyr och gjorde ytan snudd på ospelbar. Så fort en del av banan blivit uppkörd så betedde sig bollen som ett speedat popcorn, och det ledde till misstag som blev både dråpliga och matchavgörande. Som när Anna Jepson kvitterade till 1—1 när hon kunde åka igenom och fånga upp en lyrboll som två Västerstrandsförsvarare slagit hål i luften på.
Just lyrspelet blev naturligtvis avgörande i den första halvleken, då AIK också kunde ta ett bastant grepp om matchen som man sedan inte släppte.
Det var som att se en herr-VM-final mellan Sverige och Ryssland, när allt går Sveriges väg.
Anna Lundins väl avvägda djupledsbollar från vänsterkanten ledde fram till en mängd frilägen för bland andra Anna Jepson och Mikaela Hasselgren, ungefär som när Göran Rosendahl har serverat Michael Carlsson smörpass i herrlandslaget.
Västerstrandsförsvaret hade få motmedel i den första halvleken, och när Västerstrand på ett nästan ryskt vis försökte transportera upp bollen över hela planen så ställde alltsomoftast isytan till oöverkomliga besvär för Västerstrand. Dessutom hann AIK-försvaret ställa om i god tid, och kunde hela tiden möta Västerstrandsattackerna med ett samlat försvar.
I den andra halvleken blev isen betydligt bättre efter omspolningen, och AIK bjöd in Västerstrand när man backade hem och försökte sig på att försvara ledningen nästan direkt efter pausvilan.
Det var inte alls många AIK-besök på den sista tredjedelen av planen i den andra halvleken, snarare var det mestadels spel på den första tiondelen av planen, där AIK-försvaret snirklade runt, fördröjde och låtsades leta uppspelsvägar när allt man ville var att få tiden att gå.
Nu var AIK så mycket bättre och stabilare än Västerstrand, så den destruktiva taktiken straffade aldrig AIK, som definitivt var värda sitt fjärde raka guld i sin nionde raka final.
På lördagskvällen gick finallagen på bankett på Hotell Gillet i Uppsala, utan sina respektive.
@3b Text ojämn höger:I kväll så firar de svenska herrmästarna på Uppsala Slott, med sina respektive, och Fan och hans moster. Varför den skillnaden? Obegripligt. Klart det ska vara bankett på slottet även för damfinallagen.
TILL SIST: Oavsett vad alla tippar så är det naturligtvis helt omöjligt att vara säker på en segrare i dagens herrfinal. Båda lagen besitter enorma kvaliteter, sällan har två finallag varit så självskrivna som just i år.
Finalpulsen börjar infinna sig. Edsbyn-Hammarby kan bli allt från löjligt tillknäppt och målsnålt till en veritabel finalfestföreställning kryddat av ett målkalas.
Jag står ändå fast vid mitt tips.
Första SM-guldet till Hammarby bärgas på Studenternas i dag.