En vecka som förändrar perspektivet

KRÖNIKA. Per Johansson väljer bort Thailandsresa och ser i stället sitt Uppsala ur ett helt annat perspektiv. Hundvaktens.

Foto: Fotograf saknas!

Uppsala2010-04-16 06:02
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ett litet kryp ligger och trycker under en grästuva i von Bahrska häcken, någon har kissat på en lyktstolpe på Gamla Uppsalagatan och en ekorre kikar ned från ett träd på Dagermansgatan. Den senaste veckan har jag sett mitt Uppsala ut helt nya perspektiv, märkt detaljer jag tidigare alltid har missat och besökt platser jag tidigare aldrig har varit på. Allt tack vare en liten pudel.

Det kanske kan vara ett tips för dig som tycker att vårens ankomst varvas med alltför många fuktiga och kyliga dagar och att den där sommarsemestern fortfarande ligger ljusår bort. Man måste inte åka till Thailand för att få omväxling, en vecka som hundvakt räcker bra.

Min relation till hundar har aldrig varit neutral. Under min barndom var jag livrädd för dem: jag förstod inte deras språk och de förstod inte mitt. "Försvinn härifrån", sade jag. "Lek med mig", hörde hundarna. Men med åren lärde jag mig att läsa dessa varelser och snart blev jag en hundälskare. De är ju som vi: vissa är vackra och vissa är fula, vissa är smarta och vissa är lite långsammare i roten. Och det finns till och med kändishundar. Ni minns väl Båtsman? Länge var min bästa "hundlassie" att jag blivit kärleksfullt nafsad i örat av Håkan Nessers rhodesian ridgeback. Men i höstas, under en promenad på landet utanför Uppsala, mötte jag "hon i Ainbusk singers" som sjunger just den där låten och fick chansen att hälsa på hennes hund. Inte ens det faktum att hunden faktiskt inte hette Lassie kunde förta den glädjen.

Under min vecka som hundägare har min bristande sympati för folk som krossar glas utomhus förvandlats till något som kan liknas vid hat samtidigt som min bristande sympati för folk som inte plockar upp hundbajs efter sig har förvandlats till viss förståelse. Och så har jag fått träna enormt mycket på det där med att inte ha dåligt samvete. Hundar gör ingen annat än att ge en dåligt samvete. Oj vad jag har fått jobba på att ignorera det. Slutligen vill jag be om ursäkt till alla vi har sprungit fram emot, varit i vägen för och morrat åt. Kanske att ni önskar att jag hade valt den där Thailandsresan i stället.

Läs mer om