Finsk tango ger tuppskinn vid 18:e hålet
Scandinavian Masters har blivit en publikfest. Rock'n'Roll är kanske att ta i, men åtminstone en fartfylld Boogie Woogie. Eller varför inte en finsk tango.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Är det verkligen tecken på god sed?
Om det ska vara på det viset så får väl jag ta färjan över till Helsingfors och sula i väg ett spjut några hundra meter. För att uppnå någon slags rättvisa.
Nej Mikko, det är inte gentlemannaaktigt.
Men otroligt imponerande.
När den 28-årige finländarenhamnade i vattnet på 16:e hålet skulle det ju stå mellan unge Kaymer från Tyskland och vår egen Peter Hedlund. Den senare skulle lyftas fram av den enorma publiken ta hem segern till värdlandet.
Men Mikko Ilonen ville annat.
Ett fantastisk inspel på det sista hålet bäddade för en birdieputt. Publikens jubel när den finska bollen pustade ut på botten av hålet var öronbedövande.
Tuppskinn, myror i magen, det berömda håret i nacken och allt det där.
Scandinavian Masters hade fått sin segrare.
Svenskarna hade dock en bra sista dag på Arlandastad. Hälften av de 16 som tagit sig genom cutten gick under par i går. Peter Hedblom slutade på en delad andraplats och hade sina möjligheter att nå Ilonen i toppen.
Men den som imponerade mest på sista varvet var nog Martin Erlandsson som gick fem under par och gjorde hela sex birdies på de elva första hålen.
Just stämningen kring det 18:e hålet har varit fantastisk under årets tävling. Tusentals människor som vrålar ut sin glädje när chippar och puttar letar sig ner i hålet.
Sedan om ölserveringen har någon inverkan på vrålvolymen eller inte ska vi väl låta vara osagt.
4000 får plats på läktarna kring sista greenen i dag.
Nästa år kan det bli det dubbla om planerna går som de ska.
Nästa år kan John Daly klara cutten.
Då kan vi snacka tuppskinn.
Scandinavian Masters har fått ett nytt ansikte, ett mer avslappnat sådant, där tävlingen är mer av en familjefest än bara en golftävling.
Ett lyckat drag från Nilsmark och Parnevik.