Accessoarer är det viktigaste som finns. Det låter kanske en smula ytligt, men yta och attribut – som ju dessutom ofta kan bestå av immateriella ting – är allt vi har att tillgå när vi skapar och omskapar oss själva, vilket i stora drag är vad livet handlar om.
Det kan handla om subtila saker som en diskret men maffig grilltång eller ett Mad men-läppstift, och det kan ta sig tydligare uttryck, som när 3000 ungdomar draperar sig i japansk populärkultur på Vaksala torg eller när 10000 mer medelålders samlas vid Fyrisån för att agera andfådda motionärer. Cosplay-kidsen är förstås tydligare och mer dramatiska, men det svettiga kollektiv som lufsade sig igenom Blodomloppet häromveckan gör precis samma sak. Vi manifesterar intresse och jagbild genom att placera oss i passande sammanhang med rätt utrustning.
Själv tillhör jag den sistnämnda gruppen, och min löparoutfit är resultatet av många, noga genomtänkta val och avvägningar. Jag springer i shorts och en reafyndad funktionstshirt. Jag misstänker att löpartajts är ett bättre val för underkroppen, men jag är inte tillräckligt snabb för att bära upp en så professionell utrustning. Det är viktigt att lita på små betydelser när man bygger sin identitet. Jag har inga problem med att bära en löparklocka med gps för att hålla reda på hastighet och avverkad distans, även om klockan strängt taget borde manifestera ett större intresse än tajtsen. Men klockan fungerar för att den anger en relativt uppriktig önskan om förbättrad prestation, medan ett par joggingtajts (och/eller vätskebälte) mer är som att bära ett brunt bälte i karate och ändå vara på en gulbältares nybörjarnivå.
Det gäller att välja sina accessoarer med viss uppriktighet. Inte minst för att jagkonstruktion i sig har en tendens att vara en förljugen process. På Blodomloppet väljer jag till exempel att starta i den snabba gruppen, som förväntar sig att springa milen på under femtio minuter trots att jag är helt säker på att hamna ett par minuter över. Och det är jag inte ensam om. Åtminstone hälften av medmotionärerna som trängs omkring mig håller samma loja tempo som jag.
Accessoarer är allt, och det är en smärtsam och blödande insikt. Hade jag bara varit tillräckligt snabb för tajts hade jag säkert också insett att min fyndade löpartröja kräver tejpade bröstvårtor.