En dag på stan ser min cykel inte ut som förut. På styret sitter en illröd lapp. ”FELPARKERAD CYKEL” står det med inte så diskreta bokstäver. Jag leder skamset min skamfilade hoj mot en mindre befolkad gata och tar bort lappen.
Uppsala är cykelstaden nummer ett. Och tydligen råder det en cykelanarki för nu när jag själv blivit påkommen ser jag felparkerade cyklar... överallt. Längs varje husvägg, på trottoarna, fastlåsta i stolpar, trappräcken och busshållplatser. Och jag är värst. Låser fast cykeln i en bänk utanför Indiska, slänger den åt sidan och rusar till tåget, parkerar ”bara någon minut” på en trottoar. Jag orkar helt enkelt inte, och det är ett ständigt gnagande samvetskval. Det måste vara fruktansvärt jobbigt att vara funktionshindrad i Uppsala.
Jag har hört att Uppsala faktiskt är en av de sämsta städerna i Sverige för synskadade. Trafiken inne i stan är kaotisk och konstigt planerad, cyklisterna galna och bilförarna otåliga. Och så de felparkerade cyklarna då. Jag hittar till och med ett uttryck för vad som pågår i en artikel i Hallandsposten. ”Vild parkering”, cyklister som parkerar överallt utan att tänka. Ja, så är vi Uppsalabor med våra cyklar.
En söndag när jag skamset ska parkera vilt utanför Centralbadet hör jag någon som ropar på mig.
”Öh, hörru ursäkta...”
Där sitter två killar i skrikfärgade västar på en av de bänkar där man inte får parkera sin cykel. En av dem pekar mot en nyuppsatt skylt, ”Cykelparkering förbjuden”. Jag har sett killarna förut, ser dem faktiskt dagligen, och förstår nu att det är de som har lappat min cykel. Cykel-lapplisor. Bara i Uppsala. Och de har lappat ö v e r a l l t. Jag har aldrig sett så mycket gröna och röda lappar på stan. Felparkerad cykel, övergiven cykel, deprimerad cykel (nej, okej då...) ...
Uppsala har förvandlats från cykelstaden till stora förbudsstaden. Jag gillar det inte. Jag förstår varför de gör det, men jag gillar det inte och det gör mig vardagstrotsig. Mot mitt bättre vetande rullar jag ner mot ån och lutar cykeln mot en bänk där istället, en bra bit från cykelstället. Känner mig inte snäll, men lite bättre ändå.