Funktion eller formalitet?

KRÖNIKA. Känner du en lärarstudent? Då har du antagligen hört den eviga klagan över VFU. Verksamhetsförlagd utbildning. Det som i folkmun kallas praktik. Känner du inte en lärarstudent? Då har jag antagligen gjort dig förvirrad. För praktik är väl ingenting att klaga på? Det är väl alldeles fantastiskt att man får möjlighet att prova på det yrke man utbildar sig till? Självklart. Men det är inte riktigt så enkelt. Låt mig förklara.

Lärare är ett yrke. Och då menar jag verkligen ett, i motsats till två eller flera. Det spelar med andra ord ingen roll om man undervisar på kommunala vuxenskolan, eller på förskola. Enligt lärarutbildningen är yrket detsamma och uppgifterna snarlika, och att praktisera på förskola anses lika givande för den blivande gymnasieläraren som att praktisera i gymnasieskolan.

Men, det kan de väl ändå inte mena, tänker du säkert nu. Det är en befogad fråga. Men jo, man menar faktiskt att det är lika givande eftersom både förskolläraren och gymnasieläraren arbetar med individer, vilket numer är den gemensamma nämnare som knyter samman de olika typerna av lärare. "Ni kommer att arbeta med samma människor, bara det att de befinner sig i olika skeendet av livet", upprepas som ett mantra i tegelhuset på seminariegatan. Och vem kan säga emot det?

Men så fort den blivande gymnasieläraren i matematik uppgivet berättar om sin VFU på en förskola på två timmars bussavstånd, går min hjärnas okvädescentra på högvarv och avtryckarfingret börjar rycka frenetiskt. Det kan inte vara rätt! Det kan inte vara rätt när VFU-samordnare och studierektorer triumferande berättar för oss som vill arbeta på gymnasiet att vi med stor sannolikhet aldrig kommer att få praktisera där, eftersom våra examina även gäller för grundskolans senare år. Och det kan inte vara rätt att ingen av oss vågar höja rösten, av rädsla för att tilldelas än mer irrelevanta praktikplatser.

Vad jag försöker få fram, är att lärarutbildningens administratörer tycks tro att det faktum att förkortningen VFU inte innehåller någon bokstav för ordet "praktik", innebär att studenterna inte behöver erbjudas någon möjlighet att praktisera sitt kommande yrke. En stor del av administratörernas arbetsdag tycks gå till att göra administrationen så enkel som möjligt. Men när, undrar jag, glömde man bort att den ursprungliga uppgiften var att göra studenternas studietid så givande som möjligt?