Vi är mitt i den svenska semestern. (Jag önskar innerligt att det även gällde alla dem som just nu jobbar dygnet runt med brandbekämpning över stora delar av landet.) Och en sak som vi säkert vet om semestern är att den gör oss till osundare människor. Det är ett så kallat oomkullrunkeligt faktum. Vi ligger i hängmattan och latar oss samtidigt som vi med en monoton, mekanisk rörelse stoppar i oss skräpmat, goda ostar, gräddiga såser, snacks, godis, glass, öl, vin och en del annat smått och gott i ett rasande tempo.
Och skälet är förstås att belöna oss och få njuta. Gott så. Mitt personliga bekymmer är att jag är så begiven på godsakerna att jag ofta glömmer att njuta. Under lystna grymtanden köper jag mig en glasstrut stor som en handboll, men en kvart senare ser jag plötsligt glasstrutspapperet ligga och skräpa utan att jag över huvud taget reflekterade över att jag åt den förbannade glassen! Jag har – som vanligt – suttit och tänkt på något helt annat och slentrianmässigt proppat i mig struten och alltså inte fått någon som helst njutning av den. Bara en massa negativa resteffekter i form av viktuppgång, sämre tandhälsa, 25 kronor mindre i plånboken och en hoper mer eller mindre kända hjärt- och kärlsjukdomar.
Mina somriga kostråd är två:
1. Ät sundare.
2. Om du ska äta osunt, glöm för fanken inte att njuta av det!
Jag själv fokuserar alltså framför allt på punkt två. Och där har jag faktiskt hittat en metod som jag valt att kalla stånk-metoden. Den är mycket enkel: För att komma ihåg att njuta av det jag stoppar i mig, så stånkar och stönar och låter jag högt medan jag äter skräpet.
Vi kan ta stormarknadsexemplet.
Jag åker till stormarknaden minst tre gånger i veckan. Det är jobbigt. Och dyrt. Därför är jag ju faktiskt värd en liten belöning efter varje avklarad shoppingtur. Till exempel cirka 12 bitar av de godaste godissorterna i lösgodisdisken. Detta vet inte min fru och mina barn om, vilket betyder att jag måste äta upp godiset (och destruera påsen) innan jag kommer hem. Bilresan hem är cirka 15 minuter lång. Alltså 0,8 godis/minut. Och jag kan avslöja att detta är en alldeles underbar liten bilresa i Jacke Sjödins liv. Och för att inte glömma hur underbart gott och trevligt det faktiskt är, så stånkar jag högt av välbehag för varje salt fisk jag stoppar i munnen. Och det fungerar. Det GÅR helt enkelt inte att sitta och stånka högt i en bil utan att reflektera över VARFÖR jag stånkar på det viset. Och det ger i sin tur en förhöjd njutning av godiset. Testa gärna detta. (OBS. Fungerar bäst om är ensam i bilen.)
Alternativ 3, att ge fanken i att köpa godiset finns inte.