Gusten grodslukare har blivit plockslukare
Det är märkligt. Först verkar det vara en total omöjlighet att vinna på bortplan för Almtuna, medan man kompenserar det med att vara fullständigt oslagbart i hemmahallen.Så vänder det plötsligt. Bortaseger mot Arboga byttes mot hemmaförlust mot Rögle.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag brukar alltid kunna hitta något negativt att fixera mig vid, speciellt vid förluster, men i går gick det banne mig inte.
Almtuna gjorde en riktigt, riktigt bra match mot Rögle, men Rögle spelar för tillfället en fantastisk ishockey.
Oerhört snåla i egen zon, och äckligt tunga när de etablerar spel i anfallszon. Almtuna fick under perioder slita för att överhuvudtaget få ut pucken ur egen zon.
Rögle har med segern imponerande nio raka vinster, och man uppträder med en stabilitet och tuffhet som anstår ett blivande elitserielag. Men som sagt. Rögle har spelat nio omgångar, det återstår en hel evighet av serien. Mycket kan hända, och mycket kommer att hända, innan det blir tal om elitserie eller inte.
Almtunas förstaperiod var helt felfri, och felfri var ett absolut måste mot Rögle. Mot ett lag som Rögle har inte ett enda lag råd med att göra misstag, det straffar sig direkt, och i den första perioden bjöd inte Almtuna heller på misstag. Rögles kvittering kom i numerärt överläge.
Överhuvudtaget kändes det som att Almtuna spelade med en mycket mindre felprocent mot Ängelholmslaget. Tidigare matcher under säsongen så har det känts som att Almtuna har spelat med betydligt mindre säkerhetsmarginaler, men naturligtvis fanns det en hel del respekt från Almtunaspelarnas sida inför mötet med Rögle. Fattas bara annat. Almtunaspelarna är väl inte dumma heller, och insåg lätt vad tabellraden 8-0-0 betydde. Men Almtuna visade definitivt inte respekt som hämmade det egna spelet, mer respekt som gjorde att man tog beslut med aningens större felmarginal, och det gjorde att helhetsintrycket av Almtuna blev betydligt bättre, trots förlusten.
Det var länge sedan jag såg Marcus Ragnarsson så inspirerad och laddad. Marcus Ragnarsson brukar för det mesta "bara" glida omkring och vara bra. Ni vet, bara åka in i en åkväg och förstöra en anfallsuppbyggnad, bara hämta in en flyfotad forward med en rutinerad tackling, bjuda på ett vansinnigt intelligent uppspel avslutat med ett smart taget och vasst skott på mål. Alltid PÅ mål.
I går bjöd han på allt det där, plus att han jagade stackars Röglespelare med stor frenesi.
Samuel Beckstrand kan inte alls ha känt sig speciellt välkommen i sin gamla hemmahall. Beckstrand, också med tröja 28, fick inleda med att leta reda på alla sina lemmar efter att ha blivit totalt överkörd av en svartögd Ragnarsson.
Det small i sargen i går. Men inte ens en underbart bra Ragnarsson hjälper alla gånger.
Den första romanen jag någonsin läste var Gummitarzan, en storstilad, lättläst bok av Ole Lund Kirkegaard. I går fick jag en flashback, och insåg att en av romanfigurerna kommit tillbaka för att besöka mig i vuxen ålder.
Gusten grodslukare har blivit Gusten plockslukare.
I går slukade Gusten puckar i ett rasande tempo, men fyra slank ändå förbi. Men det är klart. Inte ens en puckslukare som Gusten kan ju vara omättlig.