Wallenberg lyckades rädda tusentals judar från nazisternas klor. Han vågade utmana en av 1900-talets totalitära krafter i form av nazismen, men föll offer för en annan totalitär regim. Vad som hände med honom efter att de sovjetiska trupperna intog Budapest i slutet av andra världskriget förblir okänt än i dag.
I Sverige har vi tyvärr inte varit lika duktiga på att uppmärksamma Wallenbergs humanitära gärning. När andra skolelever i vår omvärld fått höra berättelsen om den svenske diplomaten som hjälpte tusentals människor har våra skolböcker inte gett honom tillräckligt med utrymme. Det är beklagligt.
Men det har skett en snabb förändring. Förra året skulle Wallenberg ha fyllt 100 år. Regeringen utsåg därför 2012 till Raoul Wallenberg-året. Och i dag hedrar Sverige för första gången Wallenberg med en egen nationell minnesdag. På Raoul Wallenbergtorget i Stockholm ska det manifesteras för tolerans och mänskliga rättigheter. Flera framträdande personer deltar i olika aktiviteter under dagen, från utrikesminister Carl Bildt till den folkkära artisten Loreen. Bättre sent än aldrig. Minnesdagen är ett välkommet inslag i den svenska almanackan.
Men Raoul Wallenberg är mycket mer än en berättelse om civilkurage. Minnesdagen är även en markering mot rasismen som fortfarande existerar i dag. Sverige är inte fritt från problem med antisemitism och andra former av religiös och kulturell intolerans. I Malmö dras staden fortfarande med upprepade hatbrott mot judar. Det uppmärksammade hijabuppropet har satt fingret på rasismen mot muslimer i det svenska samhället. Tidigare i sommar skrev även UNT:s ledarsida att hat mot afrikaner – den enskilt största andelen av hatbrott i Sverige – ökar.
I en tid då mäktiga krafter gjorde skillnad på folk och folk gick Wallenberg mot strömmen och stod upp för mänskliga rättigheter. Därför måste hans gärningar uppmärksammas och återberättas för framtida generationer.