Historien om den onde kanadensaren
HOCKEYEXTRA: En story behöver lite av det goda och lite av det onda för att bli riktigt bra. Så kallade måbra-filmer är ingenting för mig.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det goda dominerade men det onda visade sina trynen på några håll. Magnus Wernblom och Chris Pronger stod för det sistnämnda med sina hjärnsläpp. Varken Wernbloms försök till att skilja huvud från resten av kroppen på Timrås Johan Andersson eller Prongers försök att med skridskon ge Vancouvers Ryan Keslers vad en öppning lagom stor för att få in en cd-skiva är något att hylla, jag är den första att ställa mig i kön (vilket jag gjort tidigare) hos dem som kräver att sådana tilltag ska bestraffas på ett eller annat sätt, men oj vad med känslor det sätter igång.
Sådan råhet behöver vi inte se live på varken hockeyarenor eller film. Hur bra storyn än är.
Men jag ska fortsätta med något roligare, mindre rått, men med likväl såväl mörka som ljusa inslag.
På ena sidan: en ond kanadensare som är beredd att göra vad som helst för att inte låta fienden komma iväg med skatten.
På andra sidan: den genomgode landsmannen som får en hel nation (nästan) att stå upp för sportslighet och de goda värdena i livet.
Det är 1981 och Sovjetunionen har visat att de är världens bästa hockeynation, de råder det inga tvivel om hur hårt än det känns för hockeyns hemland och dess supportrar. De rödklädda spelarna med CCCP på bröstet vinner Canada Cup.
NHL-bossen och den som organiserade Canada Cup, den ondaste av onda och den här historiens Darth Vader, Alan Eagleson är själv med och delar ut pokalen till Sovjets lagkapten. Han ler under ceremonin, men leendet försvinner snabbt. När ryssarna dagen efter ska åka hem ser Eagleson till att sex poliser hindrar ryssarna att ta med sig pokalen hem med en ynklig förklaring om att pokalen tillhör den kanadensiska regeringen.
Det är då Luke Skywalker i form av åkeriägaren George Smith i Winnipeg träder in i handlingen - och han bestämmer sig för att lära den där Eagleson en läxa.
Smith uppmanar alla kanadensare att skänka en dollar var. Målet är att få ihop så mycket pengar att en kopia av Canada Cup-trofén ska kunna tillverkas och skänkas till den de ryska spelarna.
Smith satt vi skrivbordet på sitt kontor och blev formligen överöst med brev innehållandes endollarsedlar. Inte mindre än 32 000 personer hörsammade hans uppmaning. Han hade lyckats.
En ny pokal tillverkas, och även om Eagleson hotar med stämningar och annat, kan till slut de kanadensiska medborgarnas gåva överlämnas till ryska diplomater.
Slutet gott och allting gott kan man säga. Men utan den onde Eagleson hade den inte varit lika bra. Samma sak gäller ett SM-slutspel utan Wernblom.