Hockeykartan har ritats om
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men spelet i den norditalienska staden Turin har kastat om saker och ting i hockeyns världsatlas.
Inför OS rankade jag de tolv nationerna med Kanada i topp. Därefter placerade jag in Tjeckien och Sverige. Lönnlöven kan givetvis hamna överst på pallen när OS-guldet ska delas ut, absolut, men kollar man formen just nu så är det fyra överraskningar, i alla fall för mig, som har visat upp det mesta och bästa. Ryssland, Finland, Slovakien och Schweiz. Ishockeyvärldens mitt har i ett huj flyttas från Nordamerika till Europa på bara några dagar.
Att Ryssland kom med ett bra lag visste jag och de hamnade fyra på min ranking. Men på det härliga sätt de tagit sina segrar, med ett fysiskt offensivt spel med härliga kombinationer, har ändå imponerat på mig. Hungern efter framgång riktigt lyser om de unga ryska spelarna. Annat det än det ålderstigna, tröga USA.
Slovakien var och är svårbedömt. Trots Karol Krizans väldiga framgångar i elitserien med Modo satte jag stort frågetecken på målvaktssidan. Hittills har frågetecknet rätats ut till ett utropstecken. Backbesättningen med Lubomir Vishnovski, Ivan Majeski och, inte minst, Zdeno Chara gör säkert Bengt-Åke Gustafsson grön av avund. Men det bästa av allt hittar man ändå på anfallssidan med Marian Hossa. Har Morapubliken ännu förstått vilken stjärnlirare de fick njuta av förra säsongen? Fart, teknik och improvisation rakt över hela linjen gäller för Slovakiens forwards. De som såg Slovakien-Ryssland vet vad jag talar om. Att jag plitade ned en sexa framför Slovakien känns fortfarande rätt okej, men det är nu när man kommer till Finland det börjar bli lite pinsamt.
Vårt broderland i öster har överraskat mig förut, men de skulle de inte göra den här gången. Men oj, oj, oj så fel jag fick. Trots att det återstår en omgång av grundserien är de redan klara gruppvinnare. Tanken på att jag inte trodde mer på dem än att jag tippade dem sjua får mig att dra ned kepsen djupt i pannan. Teemu Selänne, Olli Jokinen, Saku Koivu och Jere Lehtinen verkar aldrig haft roligare än de har nu.
Lars Winnerbäck sjunger i Dom sista drömmarna: "du blir så ensam när du drömmer grandiost, du blir så hånad bränd och blåst". Det är så jag känner mig, hånad bränd och blåst, när jag tänker på hur jag tippade före turneringen. Schweizarna är de som hånler mest.
Schweiz har inte varit bättre än åtta de två senaste VM-turneringarna och det i stort sett utan NHL-proffs i motståndarlagen, därför kändes en nionde på sin plats i OS. Men i dag vinner de mot hemmanationen Italien och tar andra plats bakom Finland i tabellen. I alplandets landslag finns mest spelare från den inhemska ligan, men vad gör det när de tror på vad de gör och sedan jobbar stenhårt. Dessutom har de två kanonkeeprar. Den ene vid namn Martin (Gerber).
En annan målvakt med namn Martin har sett till att rita om hockeykartan något även på damsidan. Om det blir förlust i kväll mot Kanada spelar ingen roll. Kim Martin och Sverige har redan gjort jobbet och långt mer därtill.
Det blir intressant att se hur Rooth, Holst, Rundqvist och övriga i laget förvaltar sin framgång. Kommer Sverige finnas med i toppen även när det är dags för en översyn av hockeyatlasen eller inte är frågan. Damfotbollslandslaget lyckades, men det "leende landslaget", handbollsdamerna, gjorde det inte.