I dag trillar första guldet in
Något som är än mer positivt är hennes sätt att tackla motgången. Varken skakad eller rörd. Det var mer "shit happens".
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag riktigt hör hur ljudet av pulsen dundrar i skidskyttarnas öron när de kommer in på skjutvallen. Jag riktigt känner hur mjölksyran gör det snudd på omöjligt att hålla siktet still mot det kaffekoppsstora målet på 50 meters avstånd.
Och börjar skytten med en bom tvingas han/hon driva kroppen hårdare mot nästa skjutstation, och driver skytten kroppen hårdare blir möjligheten att skjuta bra genast mindre. Det tar längre tid att komma ned i puls på skjutvallen, och mer mjölksyra som gör skjutningen än svårare.
Och börjar skytten dåligt, och hamnar i ett får-inte-missa-låge inför nästa skjutning, så börjar hjärnspökena att spela kroppen ytterligare spratt med än mer darriga lemmar som resultat.
Anna Carin Olofssons debut som skidskytt i OS var långt ifrån något drömscenario.
Första OS-skottet någonsin. Bom.
Knappast den öppningen som Anna Carin legat och projicerat på baksidan av ögonlocken när hon har drömt fram emot OS-debuten som skidskytt.
Och efter den första skjutningen infann sig får-inte-missa-läget, nerverna började dallra, och efter tre bom i första stående så var dagen över.
16:e plats är ju inte ... jättebra. Ändå fanns det mycket positivt att ta med sig inför fortsättningen, saker som fick åtminstone mig att faktiskt på allvar börja tro på en medalj för Olofsson. För det var inte i grenen distans det skulle ske. Masstarten är Olofssons medaljchans.
Anna Carin Olofsson hade näst bästa åktid i hela fältet.
Det är mycket positivt.
Något som är än mer positivt är hennes sätt att tackla motgången. Varken skakad eller rörd. Det var mer "shit happens" över resonemanget, och glada skratt över hur Kyckling-pappa Pichler hade hanterat hela världspressen i sin iver att skydda sin adept.
"Thzat vas ein schtupid question", gallskrek en högröd Wolfgang Pichler till tv-folket som vågat fråga varför skyttet var så dåligt, samtidigt som han likt en fornnordisk bärsärk med vild blick sköt Olofsson framför sig som en plog i hög hastighet genom vallar av journalister.
Nein. Nicht. Inte en fråga. A-a-a-a-a-a-a, Bingo-Ringo!
En inställning man som skrivande journalist på plats hatar, men som när det även drabbar det lättstötta tv-folket faktiskt blir riktigt, riktigt underhållande!
Och dessutom säger det något om vilket engagemang karln lägger ned för att få en framgång med Olofsson och Sverige, och det säger nog massor om hur mycket det smärtar honom att han inte fick uppleva ett OS-guld med Magdalena Forsberg.
Den här gången lämnar Wolfgang Pichler inte något åt slumpen.
TILL SIST: I dag är jag fullständigt övertygad om att de första svenska medaljerna ramlar in på kontot, och det första guldet sedan Lillehammer-OS och Foppa-straffen 1994 kan om några timmar vara ett faktum. Riala-Expressen Björn Lind tillsammans med ex-världsmästaren Thobias Fredriksson. Låter underbart ...