I filmjölkens våld

Mina vänner tjatar på mig. "Kan du inte skriva en krönika om ditt filmjölksätande?" Jag har hittills vägrat, men nu har jag insett att det enda sättet att komma ur ett missbruk är att erkänna missbruket för sig själv och för omvärlden. Så här kommer det: Hej jag heter Per och jag är filoman.

Väldigt länge var jag bara en helt vanlig kille som älskade filmjölk. En filofil om ni så vill. Men för tre-fyra år sedan började det urarta. Jag började välja bort de läckraste delikatesser för en tallrik filmjölk och numera ligger jag på runt en och en halv liter om dagen. Det blir tio liter i veckan eller drygt 500 liter om året. Med en kostnad på 5 000 kronor om året är visserligen en filoman en missbrukare som är billig i drift, så jag har hittills klarat mig undan från annan brottslighet, men det kan ju finnas andra problem. Jag frågade en kompis som är dietist om det här är farligt och hon svarade att det är i alla fall inte bra och hon rådde mig att börja äta morötter i stället.

I min lokala butik på Heidenstams torg måste ju personalen vid det här laget ha börjat prata om mig: snubben som köper fem liter fil åt gången men nästan ingenting annat. Kanske tror de att jag jobbar på fritids? Här måste man ju också ställa sig frågan vilket ansvar den lokala handlaren har för att förebygga ett missbruk. Borde man inte ha larmat polis och socialtjänst vid det här laget? Ser de inte att jag darrar på händerna när jag betalat mina fem paket? Borde de inte sticka ned ett knippe morötter i min korg när jag tittar bort?

Jag borde ha anat det här. Det finns i släkten. Min farfar missbrukade vanlig standardmjölk. Var det kafferep fick alltid någon bevaka mjölkkannan, annars tömde han den i sin kaffekopp. Och gudarna ska veta att han aldrig hade problem med benskörhet, men däremot blev han fruktansvärt långsam med åren. Blir man det av fil också? Kanske borde jag åka på behandlingshem med gröt och minimjölk till frukost och massor av morötter? Äh, tills vidare nöjer jag mig med att gå med i anonyma filomaner. Undrar om de har lokalavdelning i Uppsala och undrar hur de hanterar begreppet "vit vecka" utan att det blir missförstånd.