För många Uppsalabor ser valborgsfirandet likadant ut år efter år, precis som julen. Man umgås med samma människor år efter år och har hittat de aktiviteter och picknickplatser som man kommit fram till att man trivs med under dagen. Jag kan avundas dem. Mina valborgsmässoaftnar, eller sista april som vi ju lite snobbigt väljer att kalla det för här i Uppsala, har sett lika olika ut som varelserna i vår herres hage. De har varit långa och korta, ljusa och mörka, våldsamma och timida.
Allt började lite mysko min första sista april i stan då jag plötsligt fann mig vara helt utan sällskap. Storasyster ryckte snabbt ut och jag fick vara med henne och hennes vänner. Grejen var bara att de firade valborg på det sätt man gör om man har bott några år i stan. Lunch på Väktargatan, middag i Fålhagen och inte en enda gång var vi på "rätt" sida järnvägen under hela dagen.
Året därpå var det dags för revansch. Min vän P och jag bestämde oss för att det var omanligt att bita av en snaps och under loppet av någon halvtimme och lyckades vi peta i oss den kvarting Överstebrännvin han hade tagit med sig. Några starköl senare var det dags för champagnegalopp och när skumpan blandades med den övriga alkoholen fanns det inte mycket kvar av varken ork eller omdöme. När det blev dags att laga middag (vi hade gäster dessutom) somnade jag i framstupa sidoläge medan P hittade min dublettgrannes vassaste kniv och försökte dela en buljongtärning med den. Han delade även sin egen tumme. Så småningom syddes P, gästerna lagade maten och jag drack vatten till middagen.
Året därpå ägnade jag det man numera kallar för kvalborg åt att bygga kravallstaket vid GH-nation och under galoppen stod jag vid samma staket och kontrollerade kårleg. Vid det laget insåg jag att jag aldrig kommer att få några rutiner för hur dagen ska genomlidas. Ett år jobbade jag i Stockholm, ett annat flydde jag hem till min pappa i Hälsingland och ett tredje sprang jag runt med UNT:s reporterblock och ställde frågor om sill och sol och flottar och fylla. I år ska jag äta en nykter lunch på min svägerskas innegård innan det bär iväg till ett ensamt kontorslandskap med telefonen och datorn som enda sällskap. Kanske att jag ska unna mig en liten landgång också. Glad valborg på er och drick varannan vatten!