Jag blir inte klok på Storvreta
Jag blir inte klok på Storvreta. Lika bra som de är offensivt, lika dåliga har de hittills visat sig vara defensivt.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Unge Petter Nilsson fick fortsatt förtroende, och Stefan Forsman såg till att värva till sig rutin i Zeid Momén.
De två kändes ändå som frågetecken inför säsongen, och trots att Storvreta i går tog sin tredje raka seger, så känns det inte som att frågetecknet på målvaktssidan har rätat ut sig till ett utropstecken. Nu ska man väl inte drabbas av panik än, men det har verkligen inte sett bra ut.
I första matchen, mot tippade bottenlaget Balrog, släppte Petter Nilsson in sju mål innan han gav upp och bytte ut sig själv till fördel för Zebban Momén.
Mot Dalen gjorde Momén en bra insats, men hemma mot Helsingborg kändes det darrigare än bryllépudding.
Vid Helsingborgs ledningsmål till 2-3 och vid 4-4-kvitteringen uppträdde Momén som en nybörjare i buren.
Momén var väl inte heller hjälpt av att båda backarna Johan Davidsson och Jesper Berggren bjöd på två mål var, och att Örjan Skogström svarade för den ena "indianaren" efter den andra.
Nej, som sagt. Defensivt måste det hända massor om Storvreta ska ha några högre ambitioner den här säsongen. Visst är 22 mål ett jättebra facit framåt på tre matcher, lika bra som det är uselt att ha släppt in 15 mål.
Johan Davidsson berättade efter matchen att Storvreta har prioriterat andra saker än försvarsspelet under försäsongen, och Stefan Forsman är en klurig coach och prioriteringen ingår med all säkerhet i en alldeles lysande plan, men på något sätt känns det som att det räcker nu, och att det är dags att börja prioritera just försvarsspelet, Forsman.
Offensivt är Storvreta läckert att se, och det ena målet var snyggare än det andra. Viktigt är det att man har fått igång poängproduktionen bland många spelare i truppen, och framför allt förstafemman levererade i går. Power play-spelet gjorde mig smått tårögd av lycka emellanåt.
Väldigt mycket inför har handlat om återföreningen mellan Öhman och Kohonen, men Max Holst visade igår vilken klok spelare han är, och att han gärna vill vara med och dela på poängskörden i det sällskapet också. I går gjorde Max två mål och assisterade till två.
Fast lite orolig blev man av den känslan av förnöjdhet som verkade smyga sig in i Storvreta efter varje ledningsmål. I stället för att fortsätta framåt och verkligen köra över Helsingborg så backade man hem, drog ned på tempot, bjöd på ytor och lägen att kvittera.
Våga tro på den fantastiska offensiven, Storvreta.
TILL SIST; Allvarligt talat Almtuna, vad är det med er? Borta uppträder ni som kissnödiga kattungar, på hemmaplan som utsvultna tigrar. När HV 71 hade problem med spelet i gamla Rosenlundshallen åkte de buss till hemmamatcherna, en timme eller två runt, runt i Jönköping. Men hur fördriver man ett bortaspöke? Gemensam förbön, en exorcist utrustad med en flaska vigvatten från dopfunten i Domkyrkan som kan skvättas ut i omklädningsrummet inför nedsläpp i Arboga ishall på onsdag?
Prova, Nordmark. Det lär inte bli sämre i alla fall.