En gammal man kommer fram till pärleporten där Gud står och väntar. Gud pekar på mannens överarm.
"Hur tänkte du när du gjorde den där taggtrådstatueringen?" frågar Gud.
"Jag gjorde den en het natt i Phuket, jag var 19 år och odödlig, för första gången ensam i världen med polarna. Jag älskar min fula taggtråd, den påminner mig om allt jag drömde om då."
Gud skrattar och nickar, han drar upp ärmen. "Carpe diem – fånga dagen", säger han och pekar på de snirkliga bokstäverna på sin egen arm. "Det var också en spontangrej", tillägger han och ler.
När jag ser tribaltatueringar, kinatecken och taggtrådar på folks kroppar ler jag alltid. Själv har jag ingen sådan milstolpe i livet. Ni vet något som hjälper en minnas precis vem man var vid en speciell tid, men förhoppningsvis också hur långt man kommit sen dess. Jag gjorde aldrig den där tatueringen i svanken som jag funderade på. Alla sa ju: "Tänk när du är 60 år, hur snyggt är det då?"
Ja vem vet det? Man kanske inte lever då, kanske har man tatuerat över den gamla med ett fång solrosor istället. Jag gjorde i alla fall en svanktatuering i henna istället, och lutade mig så mycket fram när gubben målade den, att när jag reste mig, trycktes den ihop till vad som närmast skulle kunna beskrivas som en Skogaholmslimpa.
Det gäller att passa på att leva och älska när tillfälle ges.
Jag är rädd för att tänka på livet som ett enda långt stycke. En enda grå motorväg där stupet till slut väntar. Jag får hellre mitt hjärta stampat på efter en kortvarig passion, än har ett hjärta som aldrig ökat farten. När någon säger: "Det ska jag göra när jag blir pensionär." Kanske köpa ett torp eller segla jorden runt, då tänker jag alltid på hur sorgligt det skulle vara om de ett helt liv senare skulle komma på att livsdrömmen inte var som de hade tänkt och fantiserat om.
I dag är jag inte direkt förtvivlad över att jag inte har en permanent Skogaholmslimpa i svanken. Jag bara älskar människors bevis på att de verkligen lever sina liv i stället för att ta motorvägen.
Just nu är jag:
Hemmakär, utvilad, nöjd
Just nu är jag inte:
Vältränad, varm, rastlös