Grannar på min gård som jag tidigare aldrig pratat med hojtar "Konrad" när jag går förbi kolonilotterna. Skoltjejer på väg hem från Tunabergsskolan stannar plötsligt upp framför mig. "Hej, är det inte du som har ... vad heter han ... Konrad!!! Ååååååh, han är så gullig!".
Mina Facebookvänner trycker ner capslock innan de skriver "KONRAD!!! GOS!!!" och pepprar på Gillaknappen.
Barn kommer springande från lekplatser långt bort -- "Hej! Får vi klappa honom?" När en snygg blondin utanför Uplands nation ställt samma fråga stod en av mina tjejkompisar bredvid och gapade. "Det funkar! Du måste skaffa en hund!"
Ja, om det bara var allt det där.
Konrad är alltså min systers och svågers mops som jag har tagit hand om i en vecka. Han är en korvformad liten gynnare på ett och ett halft år med bekymrade veck i pannan som kan få varenda tjej i Uppsala att smälta. Men om det är något jag inte visste att jycken skulle ge mig så är det mer förståelse för världens alla ensamstående föräldrar.
När jag glömde min egen kurrande mage för att jag var upptagen med att övertyga Konrad om att fiskfodret är precis lika gott som på förmiddagen. Eller när jag bar honom i famnen över en gångbro som han vägrade att gå över själv, så jag fick hundbajs på handleden. Eller när jag slet i kopplet, blängde in i hans runda ögon och försökte förstå varför han insisterade på att sitta helt orubblig under ett träd i kolsvart mörker och regn, när han tre minuter tidigare inte ens ville gå utanför porten. Då kände jag mig inte längre som obekymrade farbror Henrik som alltid bjuder på godis och undrar varför alla ska vara så bestämda mot sina barn.
Nästa hundvakt på tur var min pappa. "Varför kan han inte vara som andra hundar?" suckade han i telefon efter första promenaden. Men det känns tomt när det inte längre hörs några grymtningar från vardagsrummet, när ingen Konrad kommer in och nosar på morgonen och kommer överens om att vi ska sova en timme till, när han inte sitter och värmer mina fötter under skrivbordet.
Men jag kanske har några fler vänner i grannskapet i alla fall.