Konsten att springa före tryckvågen
Att gå på föredrag om entreprenörskap bevisar mest en sak: att man inte ligger det där nödvändiga steget före som man vill, skriver Björn Berglund.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag vill minnas att det kostade typ hundra spänn att få ta del av en nedklädd Jonzes avspända svar om allt från postproduktion och klippteknik till marknadsföring och karriärsplanering.
Samtalet var i allt väsentligt utspätt men peakade i samma stund som en ivrig manlig filmarkarriärist frågade vad Spike Jonze som självlärd och omåttligt framgångsrik kunde lära en filmstudent som han själv. Spike tog god tid på sig, log ett vänligt men samtidigt lite ursäktande leende och sade: "Quite frankly; ingenting".
När jag såg de vitt spridda affischerna om att Henrik Schyffert skulle komma till Ekonomikum för att föreläsa om entreprenörskap för en tid sedan, var Jonze-incidenten det första jag kom att tänka på. Uppläggen var liksom så förtvivlat lika. Två lika ohemult framgångsrika hipsterikoner delar med sig av sina framgångars kvintessens inför studenter som valt universitetet som karriärsväg. Konceptet känns lite bakvänt men är tydligen framgångsrikt, vad det verkar.
Det blev aldrig av att jag gick och hörde Schyffert föreläsa, men hade jag gjort det hade jag sett till att fråga exakt samma sak som filmstudenten frågade Jonze. Om jag redogjort för Jonze svar så tror jag att Schyffert hade åtminstone frestats att reagera precis likadant och svarat "mer eller mindre ingenting". Samtidigt som det naturligtvis hade inneburit ett kraftfullt undanryck av föreläsarmattan han stod på.
Så, vad är det då som jag vill ha sagt? Jo, att föredrag om entreprenörskap bygger på en stor paradox: att man genom att besöka dem samtidigt är ett levande bevis för att man inte ligger det där nödvändiga steget före! Det är ju nämligen däri som entreprenörskapets stora poäng ligger; att ha sprungit före tryckvågen och därmed själv kunnat forma den, att ha funnit något att omsätta före det att vi vanliga dödliga ens hunnit blinka.
När Schyffert och Killinggänget slog igenom med "I manegen ..." gjorde de det inte bara på sina egna geniers skinande meriter utan lika mycket, vilket tevekritikern Kjell Häglund påpekat på bloggen weirdscience.se, genom att sno av komikerparet Reeves & Mortimer. Tolv år senare gjorde de samma sak i och den med den svidande långfilmsuppgörelsen med Sverige i "Fyra nyanser av brunt", där den österrikiske regissören Ulrich Seidls "Hunddagar" passade utmärkt som förlaga. Bland annat, ska väl villigt erkännas. Steget "före2 var hursomhelst framgångens grundbult och förädlandets hantverk i många avseenden sekundärt.
Eftersom jag nu själv inte var och hörde Schyffert kanske den här texten mest är ett praktskott i egen fot. Han kanske in i minsta detalj redogjorde för hur han håller sig uppdaterad och delgav er listan över sina favoritkomiker just nu? Om inte, så tror jag heller inte att det är på universitetet som ni som söker Schyffertsk framgång finner den. Det vore i allt väsentligt paradoxalt.
Björn Berglund listar ...
... Uppsalas topp tre pizzahökare:
1. Pizzaköket - Kungsgatans stolthet och luncherbjudandenas fenomenalitet.
2. Il forno al legna - för den föredömliga personalen.
3. Palermo - för alla de redan kända anledningarna.