Kung Midas i båset
Det har stormat kring Tre Kronor under hela 2000-talet.Det har mest handlat snålblåst och extrem motvind. Men nu har Sveriges en gång mest folkkära landslag en sanslös medvind. Och den som har vecklat ut seglet, som är skipper i de ljuva vindarna är kung Midas i båset. Allt som förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson rör vid blir guld.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bengt-Åke Gustafsson var magisk som spelare. Som tränare är han nästan bättre.
Inte ens legendariska tränarorakel som Viktor Tichonov har klarat av bragden VM- och OS-guld samma säsong.
2000-talet började bedrövligt för svensk ishockey.
Med stollen Peter Wallin som general manager för Tre Kronor blandades det och gavs. Nya coach-konstellationer inför varje turnering, och år 2000 blev Tre Kronors sämsta år, sett till resultaten.
Sist i Pojistovna Cup, sist i Baltica Cup, sist i Sweden Hockey Games och sjua i VM, vilket var den sämsta VM-placeringen för Sverige sedan 1937.
Operation storstädning genomfördes, Wallin ut och Anders Hedberg in, Hardy Nilsson anställdes, och det blev brons i första VM-turneringen med Hardy som förbundskapten.
Men sedan kom smällarna som Hardy inte kunde hämta sig ifrån.
Fiaskot i Salt Lake City — Fiaskot i World Cup 2004.
Hardy Nilsson fick sparken, och Bengt-Åke Gustafsson tog över. Men först efter Sweden Hockey games. Och då hände det, det som kändes som dråpslaget för Tre Kronors popularitet hos Svenska folket — sexskandalen.
De första månaderna under Bengt-Åke Gustafssons tid som förbundskapten handlade bara om en sak:
Kristian Huselius, Andreas Lilja, Henrik Tallinder och en idiotisk natt på ett hotellrum.
Bengt-Åke Gustafsson hanterade affären på ett bra sätt till skillnad från Svenska Ishockeyförbundet, vilket skänkte förtroende för honom bland spelarna.
Efter den hemska första säsongen som förbundskapten, med en fjärdeplats i VM, så har resultaten verkligen talat för Gustafsson:
OS-guld 2006 i Turin.
VM-guld 2005 i Riga,
Det kan inte vara tillfälligheter, det kan inte vara "bara tur".
Svensk hockey med Bengt-Åke Gustafsson som förbundskapten har svarat för en remarkabel uppryckning. Trots att experterna sade i debatten under början på 2000-talet att Svensk landslagsshockey var dödsdömd. Liket lever!
Slutspelsmatcherna i VM har varit en enda lång uppvisning av Tre Kronor.
Mest fantastisk har den allsvenska backen Kenny Jönsson varit, även brorsan Jörgen har varit mer än godkänd och Mikael Nylanders fantastiskt geniala passningar till Kronwalls 3-0 och Jörgen Jönssons 4-0 i finalen var stor hockeykonst.
Roligt är också att se Jesper Mattsson, som knappt hade platsat i Almtuna när sege, såsige Mattsson åkte ur elitserien med Mif, men som svarat för en lika fantastisk uppryckning som Tre Kronor med SM-guld i Färjestad och VM-guld efter att ha skjutit 1-0 och skjutit 2-0 via Emvalls klubba i finalen.
Det är nästan lika roligt som att "Tierparn" Johan "Honken" Holmqvist fick hålla nollan i VM-finalen, och visa att han håller på mycket hög internationell nivå.
Tampa Bay nästa?