Kvartsfinal men inte längre för Sverige
Det snackas om den jämnaste VM-turneringen hittills. Och inramningen är bra, med välfyllda läktare. Men hur kul blir den här VM-turneringen egentligen för svenskt vidkommande? Inte särskilt, är jag rädd.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tyskland är i ledning med 4-0 efter 29 minuter utan att ens anstränga sig. Det kunde lika gärna vara 6-0, och om Gamla Uppsala mot alla odds hade varit ett sydamerikanskt land så hade Gusk kvalificerat sig för fotbolls-VM. Argentina är så beklämmande dåligt att jag nu har flyttat fokus från tv:n till datorn för att börja skriva de här raderna (Oj, där gjorde Birgit Prinz 5-0. Spännande...).
Jag är övertygad om att det blir betydligt roligare när spelet i dag drar i gång i Sveriges grupp. Det lär bli betydligt mer oförutsägbart än Tyskland-Argentina, men utgången av "dödens grupp" känns för svensk del ändå ganska given: Seger mot Nigeria i dag, förlust mot USA i avslutningsmatchen, och däremellan avgör matchen mot Nordkorea vilka som blir grupptvåa. Jag tror Sverige blir grupptvåa, och då väntar med all säkerhet Tyskland i kvartsfinal...
Sverige måste alltså skrälla mot antingen USA i gruppen eller Tyskland i kvarten för att få vara med och slåss om medaljerna - och det är just därför jag inte är särskilt optimistisk.
Mot världsettan USA har Sverige endast vunnit två av 18 möten sedan mitten av 90-talet. Det säger en del om styrkeförhållandena mellan lagen. Och så då detta Tyskland som Sverige numera alltid tycks stöta på i stora mästerskap. Senast Sverige besegrade Tyskland i ett mästerskap så vaktade Elisabeth Leidinge målet och en av målskyttarna hette Pia Sundhage. Så det har onekligen gått några år (närmare bestämt tolv) sedan dess. Därefter har tyskor besegrat svenskor sex gånger om i EM, OS och VM.
(6-0 till Tyskland i detta nu. Argentinas spel borde vara receptbelagt som sömnmedel).
Kvartsfinal blir tipset, men det är inget snack om att Sverige en bra dag kan slå vilket lag som helst.
Men för att våga tro på det så vill jag se att Lotta Schelin nu får sitt stora internationella genombrott. Schelin är läcker i damallsvenskan där hon har för vana att springa åttor runt försvaren - men det är en sak att möta Qbik och Falköping, en annan att möta USA och Tyskland.
Jag vill också se Caroline Seger, 22, och Nilla Fischer, 23, (febersjukt frågetecken inför premiären) bilda ett centralt mittfält så bra att man inte behöver sitta och sakna Malin Moström hela tiden. Mest snack har det varit om Seger, men jag har än så länge inte alls blivit övertygad om hennes storhet när jag har sett henne i damallsvenskan.
Sist på önskelistan är att Victoria Svensson och Hanna Ljungberg samarbetar som i fornstora dagar. Ljungberg blev visserligen tvåmålsskytt i genrepet, men har hon form och en tillräckligt hel kropp för att orka de tre matcher som väntar den närmaste veckan?
(9-0 nu. Parodi säger kommentatorerna, och jag instämmer.)
Till sist: Att en knäskadad Josefine Öqvist sitter hemma på kammaren och bloggar gör att Uppland för första gången på länge är orepresenterat i en svensk mästerskapstrupp. Det närmaste Uppland kommer årets VM är det faktum att Kim Yong Ae - i Bälinge 2005 - finns med i Nordkoreas trupp som i dag möter USA.
Allra sist: 11-0. Slut. Det badades nog inte i Buenos Aires fontäner i natt.