Kvartsfinalen i volleyboll är obegriplig
Det är obegripligt. Planen är på millimetern lika stor, nätet sitter på exakt samma höjd, det är på sömmen samma bollar, Falkenbergs Johann Andersson en jätte i hemmahall, men mentalt och spelmässigt väldigt mänsklig i Aspenhallen. Falkenberg kan inte vinna i Tierp, och Tierp inte vinna i Falkenberg.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Falkenberg är till skillnad från Tierp ett ungt och orutinerat lag, och det märktes i den fjärde kvartsfinalen.
Tierp är lite, lite mer slipat, Tierp har varit med om den här situationen förr, Tierp har slagit ut Falkenberg i slutspel förr, och nu börjar veteraner och slutspelsrävar som Wahlström, Larsson, Nilsson och Woxlin vakna till. Och de älskar varje sekund av slutspelet. Och de tänker missa så lite som möjligt av det. Minst semifinal lovar Andreas Wahlström.
Smokin Jake Cabbot och Boom-Boom Andy Wahlström - vilka jättar framme vid nät! Blockar som fick Falkenbergsspelare att gråta blod, och smashar som korvade upp plastmattan när bollen borrade sig ned i golvet.
Gångerna var otaliga när duon stirrade Johann Andersson i vitögat strax innan smash, och lika otaliga var gångerna när de kunde landa med ett lyckligt leende efter att ha styrt ned bollen på Falkenbergssidan.
Det fanns många hjältar bland Tierpskråkorna i går.
Martin Woxlin servade som en gud (!), Nobuatsu Tanaka visade upp ett bländande passningsspel, Andreas Molneryd häpnadsväckande räddningar, Mats Nilssons hjärta pumpade ned Falkenbergsspelarna totalt, men bäst, smartast och vassast var ändå Anders Larsson.
Andy Wahlström sade med en blink i ögonvrån att Larsson har vilat sig i form, och att döma av Anders Larssons grundseriespel och hans spel i kvartsfinalerna, så är det bara att hålla med.
I går var Larsson kung, men inte på det där härförarsättet. Nej, Larsson är en rutinerad räv som ibland tar väldigt enkla beslut, men i lägen där just enkla beslut är rent geniala.
Efter ett förstaset där serveälskare trodde sig ha hamnat i helvetet, där det kändes som om spelarna försökte bräcka varandra i idiotiska servemissar, klev Anders Larsson in för att serva i slutet av setet. Och som han servade ...
Bollen hade knappt styrfart över nät, Falkenbergspelarna blev fullkomligt förbryllade, och när även serve nummer två och tre letade sig över nät med en hastighet och pondus som om de vore levererade av en lam och av reumatism ansatt åttioåring, så tappade Falkenbergsförsvaret konceptena totalt, och setet gick till Tierp. En setseger som lade grunden till segern och kvitteringen till 2-2 i matcher.
Smart och slugt av Kung Larsson.
TILL SIST: Ingen trodde på Skånela mot Sävehof. Undermedvetet undrar jag ens om Skånelaspelarna trodde på Skånela mot Sävehof. Och så går de ut och gör en jättematch i Vikingahallen i går, tvingar Sävehof till förlängning, men faller till slut med ett enda litet uselt grymt mål.
Så fruktansvärt nära, så grymt nära, men ändå så långt ifrån.
Nu tror jag tyvärr att Sävehof tar den här kvartsfinalen i två raka matcher. Men det var en riktigt heroisk första match.