Man blir aldrig riktigt vuxen

Foto: Fotograf saknas!

Uppsala2008-03-31 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
KRÖNIKA. Påsken har passerat, bilringarna efter överfulla påskägg har börjat jobbas bort på gymmet och familjebråken börjar försjunka in i det dunkla längst, längst bak i knoppen.

Som student innebär högtider som till exempel påsken oftast att man åker hem och hälsar på sin familj. Själv träffar jag mina föräldrar på sommaren, i oktober när jag fyller år, vid jul, påsk och sen är det sommar igen. Det är inte så att vi på något sätt har bestämt att det ska vara så, men efter att ha bott i Uppsala i fem år så får jag nog inse att det så det är. Same procedure as last year? Same procedure as every year. Tragiskt när man tänker på det, att träffa sin familj fyra gånger om året! Tur att det finns telefon.
Trots denna allt för sporadiska kontakt så finns det ett par fenomen som jag har lagt märke till händer vart enda gång jag kommer hem.

Jag förlorar förmågan att planera.
Jag hade under påsken bokat in mig på en Kentkonsert. När detta meddelades familjen så fick jag genast frågan om när konserten var och vart. Sedan fick jag grundliga instruktioner om när jag senast var tvungen att åka för att hinna i tid samt vart man ska parkera...
Reflektion: Hur tror min familj att jag under de perioder som inte är sommar, min födelsedag, jul eller påsk lyckas planera mitt liv och komma i tid till saker?

Jag förlorar förmågan att diska.
Ja, problemet är ju att det är inte bara min familj som faller in i gamla vanor. Det är ju även jag. Nu vill jag på inget sätt påstå att jag i vanliga fall är en klippa på att diska upp efter mig. Jag lever i Uppsala under ett moment 22 där jag älskar att bjuda hem folk, men hatar att diska. Men jag gör det i alla fall till slut. Men när man kommer hem, då råkar man lämna lite disk efter sig. Och när man sen kommer tillbaka för att städa upp, då har den magiskt försvunnit! Varför är det inte så även hemma i lägenheten i Uppsala!

Nä, det är nog så att det är dags att kapitulera för något. Det är dags att kapitulera för det faktum att när man kommer hem till mammis och pappis då är man aldrig riktigt vuxen. Man slipper städa efter sig, men man kommer även alltid att behöva lyssna på hur man ska planera sitt liv. En ganska schysst deal tycker jag!
KARIN LISTAR...
...tre saker som jag gör men absolut inte vågar stå för:


1. Jag tycker att Oprah är världens coolaste människa. Fick jag byta med någon skulle det lugnt vara hon. Tänk att ha hur mycket pengar som helst och att alla lyssnar på en när man vill säga något. En hel timme om dagen får man tala om för folk vad man tycker.
2. Ibland tycker jag synd om mig själv, då äter jag ostbågar.
3. Jag är feminist, det står jag för. Men när jag träffar på en intressant kille så tycker jag att det är hans uppgift att fråga efter mitt nummer. Det står jag inte för, det är nämligen dubbelmoral.
Läs mer om