Man ska inte döma en hund efter håren
FOTBOLL. Man ska inte döma en hund efter håren heter det.Man skulle kunna lägga till att man inte heller ska döma ett VM-landslag i vardande efter en träningsmatch mot Finland.
Håkan Wikström, sportkrönikör
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi åkte till Italien i tron att gruppspelet skulle bli en smal sak inför betydligt tuffare uppgifter senare i slutspelet, men det tog som bekant tvärstopp redan i gruppspelet.
Därför känns det inte speciellt oroande efter Sveriges första 45 mesiga minuter mot Finland på Ullevi i går, och trots att Sverige gjorde 45 betydligt bättre minuter i den andra halvleken så drar jag inga stora växlar av det heller.
På Gotland tränade landslaget inför 4 000 åskådare på Gutavallen.
I Göteborg tränade Sverige och Finland inför 25 000 åskådare på Nya Ullevi.
Viktigare än så var det inte.
Ett par saker kändes dock viktiga att checka av mot Finland.
Nummer ett: Högerbacksproblematiken.
Niclas Alexandersson kändes oerhört obekväm i rollen som högerback. Något Alexandersson själv berättade för UNT under träningslägret för några dagar sedan. Han ser sig själv i första, andra och tredje hand som mittfältare, men är det så att Lagerbäck nödvändigtvis tjatar med Alexandersson på ett månadslångt VM-äventyr i Tyskland, så låt gå för det då.
Alexandersson hade stora problem i positionsspelet, hade vidunderligt svårt att få tag i finske Kolka som lekte med Alexandersson i första halvlek. Man riktigt såg hur lättade veteranen blev av att vara tillbaka på en gammal välbekant position till höger på mittfältet i den andra halvleken, för han riktigt osade av självförtroende, glädje och vilja när han fick chansen högre upp i banan.
Mikael Nilsson, då? Nja. Nilsson, liksom hela det svenska mittfältet under den första halvleken, kan inte få godkänt. I andra halvlek då, på högerbacksplatsen? Svårt att säga. Mikael Nilsson ställdes inte på några som helst prov.
Frågan är om inte Fredrik Stenman borde vara det hetaste alternativet som högerback? Han ÄR ytterback, har positionsspelet inympad som en ryggmärgsreflex, och har dessutom spelat på den position i landslagssammanhang tidigare, i U21-landslaget.
Nummer två: Källström eller Svensson-problematiken.
Kim Källström fick 90 minuter på positionen han vill rycka ur Anders Svenssons grepp. I den första halvleken hamnade Kim alldeles för långt ned i banan då Finland på ett effektivt sätt skar av uppspelen från backlinjen upp mot Källström. Kim hamnade långt ned i banan, hade visserligen ett par läckra framspelningar, men fick inget utrymme på offensiv planhalva. I den andra halvleken, betydligt bättre understödd av det övriga mittfältet, så fick Källström en sekund extra att behandla bollen, och då växte också hans spel. Kim har haft en tendens att överarbeta när han har fått chansen tidigare i landslaget, något som inte alls var ett problem mot Finland. Fortsätter Källström så här så kan han övertyga förbundskaptenerna att VM 2006 är hans mästerskap.
0-0 mot Finland är varken en katastrof eller ett fiasko. För det första är Finland ett mycket bättre landslag än vi tror. För det andra så har VM-truppen med all säkerhet väldigt svårt att fokusera på en träningslandskamp inför ett halvtomt Nya Ullevi, två veckor innan VM-premiären. Jag hoppas och tror på en betydligt bättre tändning mot Chile nästa fredag.