Mathias Rutegård: "Det såg ju rätt bra ut"

I år har Uppsala värvat fyra för mig rätt okända EU-spelare och en ännu mer okänd 21-åring från Alvik. I år har jag därför gått in i en säsong som UNT-reporter utan några som helst förväntningar på Uppsala Basket (jag har tippat dem som åtta i ligan). Och...Ja, det är väl då det går bra, kanske.

En premiär är visserligen bara en premiär, men efter att ha sett nya Uppsala Basket för första gången live lyder min snabbanalys: "Det såg ju rätt bra ut".
Jag är mest imponerad av Mindaugas Budzinauskas. Det var inte alltid vackert det han gjorde. Men effektivt var det. En sak som kan vara nog så svår. Jag gillar på något sätt den där kombinationen mellan att vara en grovarbetare bland andra och en avslutare i världsklass, ungefär som Justinas Pavlavicius var när han kom till Uppsala för första gången. Det är något med litauer...
En annan sak jag satt och tänkte på under matchen var att när snackpåsar som Antonio Kellogg i Sundsvall klagade på allt och alla på planen - "You gotta shut up know" som Peter Öqvist skrek från bänken - höll sig Uppsalas spelare märkbart iskalla matchen igenom.

Wally Smith är en man med hårda nypor sägs det, och har verkar ha fått spelarna att spela för varandra. Alla kämpar, ingen gnäller. Som när Jeff Horowitz åkte på en ordentligt smäll mot den redan brutna näsan i den tredje quartern. Han vilade - mot sin vilja - på bänken i tre minuter, men sedan gick det inte att stoppa honom från att kliva ut på planen igen.
Som när Illunga tacklade "TJ" över reklamskyltarna i slutminuterna. Många andra hade tjafsat och gjort en och annan gest, "TJ" skakade av sig smällen, klev in på planen igen och sänkte två av två straffkast.

Mathias Rutegård: "Det såg ju rätt bra ut"

KRÖNIKA. Mycket snack, stora förhoppningar men så kommer till slut rubriken "Säsongen är över för Uppsala". Tänk dig den situationen, säsong efter säsong. Visst skulle man bli trött...