Min förlorade kärlek

KRÖNIKA. Jag vet ju att nästan alla drabbas. Att man inte är en riktig Uppsalabo innan man får sitt hjärta krossat på det här sättet, men det är ingen tröst.

Foto: Fotograf saknas!

Uppsala2008-10-10 00:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Förra onsdagen var hösten plötsligt här. Inte minsta lilla brittsommarblå himmel kvar utan tjocka, eländigt regntunga moln. Med mascaran droppande från hakan och en handbroms som vägrade knipa åt hjulet i vätan trampade jag över Vaksala torg och tänkte på den jag saknar.
Ibland vet man bara att det är rätt. Hur mycket har det inte skrivits om den känslan under åren? Det är en magkänsla som fyller upp varenda litet hålrum i kroppen och som gör att man inte kan se åt något annat håll. Så kändes det för ganska precis ett år sen.

En mulen dag i september gick jag runt i butikerna i Boländerna som man gör en söndag. Litet trött, litet seg, kastade ett öga hit och ett dit. Plötsligt står han där! Utan att jag visste vad det var jag letade efter visste jag att jag hade funnit det. Han var precis vad jag ville ha: stabil, grön och trygg, men definitivt ingen tönt. Han var helt enkelt rätt!
Vi åkte hem tillsammans den dagen och sen dess var det vi. Tänk så bra vi hade det! Badutflykter till Lyssnaängen, vingliga hemfärder från krogen och söndagseftermiddagar när jag fick rå om min raring.

För några veckor sen tog det slut och det var mitt fel, bara mitt. Jag vet att jag inte borde ha lämnat honom ensam över natten. Vet att det stått i UNT City att man inte ska göra så. Men jag var aldrig orolig att något skulle hända, det var ju vi nu liksom. Så fel man kan ha. Jag kom hem på morgonen, glad efter en trevlig övernattning i Stockholm och han var borta. Letade överallt, men utan resultat.

Jag vet ju att nästan alla drabbas. Att man inte är en riktig Uppsalabo innan man får sitt hjärta krossat på det här sättet, men det är ingen tröst. När det väl händer blir man först förvånad, sen förbannad och till sist accepterar man vad som har hänt. Jag har kommit till det sista stadiet nu, men jag är fortfarande arg!
Vem f-n snodde min fantastiska blommiga cykel från parkeringen bakom stationen? Ge tillbaka!
Fredag
Ska jag på konferens med nya jobbet. Det ska läggas upp strategier för framtiden, kollas på lyssnarsiffror och firas att vi vann två tunga priser på radiogalan för några veckor sedan. Jag kan inte direkt ta åt mig så mycket av äran eftersom jag bara jobbat där i en dryg månad, men fira det kan jag.

Lördag
Har jag en känsla av att det blir väldigt lugnt. Är det fint väder skulle jag vilja åka till Fjällnora och grilla korv, men det slutar väl som vanligt med att vi beställer pizza i stan och kollar på Dexter.

Söndag
Åker jag till mamma och pappa och blir bortskämd med en massa mat. Det var alldeles för länge sedan jag var där. Förlåt!
Läs mer om