Mycket snack och lite verkstad
Vem ska ta åt sig av kritiken mot lärarutbildningen? undrar Simon Bendelin.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett inlägg i debatten har fastnat i skallen på mig. Det var en artikel i DN med rubriken "var fjärde examinerad lärare borde ha blivit underkänd". Artikeln tar bland annat upp det allvarliga problemet med att det är för lätt att bli godkänd på lärarprogrammet. Det finns även möjlighet att glida igenom på ett bananskal, på grund av alla gruppexamina och hemtentor. Det intressanta här är dock vilka som har skrivit den. Det är nämligen en universitetskansler, någon från Högskoleverket - och tre professorer i pedagogik. Är det bara jag som ser en ironi i detta? Vilka är det egentligen som godkänt alla de här undermåliga lärarstudenterna? Det borde väl vara till exempel en och annan professor i pedagogik.
Det finns som sagt väldigt många som är överens om den dåliga utbildningen, men vem ska egentligen ta åt sig av kritiken? Tendensen är att alla helst skyller på någon annan. I nämnda debattartikel står det även att lärarutbildningen inte accepteras inom den akademiska världen. Själv har jag tidigt fått lära mig att acceptans inte är någonting man bara får, det är någonting man måste göra sig förtjänt av.
Jag inser att det kan verka konstigt att jag är så intresserad av en utbildning som jag inte själv gått. Men jag har mött så många besvikna lärarstudenter under mina år i Uppsala, att jag faktiskt känner att jag vill lägga min lilla näsa i blöt även här. I själva verket har jag inte talat med någon som gått Lärarens arbete A och tyckt att det var välinvesterad CSN-tid. De fantastiska historierna om den kursens innehåll verkar inte ha något slut. Någon hade spenderat en vecka med ett tiopersoners grupparbete för att producera en enminutsvideo om typ vad som helst. Någon annan hade svårt att förstå varför han som blivande gymnasielärare skulle spendera sina seminarier med att leka med modellera. Jag vet inte längre om jag ska skratta eller gråta när jag får höra sådant.
Det kan tyckas vara lite dubbelmoralistiskt att jag manar till mindre snack och mer action, genom att själv bara skriva ännu en debattartikel i ämnet. Men jag är inte riktigt i en position att göra så mycket mer. Därför hoppas jag att mina ord kan vara en ögonöppnare för dem som befinner sig i mer beslutsfattande positioner. Det är dags att sluta skylla ifrån er i otaliga artiklar riktade till alla andra, eller ingen alls. Ta er själva i kragen och gör er del i att lösa problemet med lärarutbildningen, och gör det nu. Efter allt jag har hört om situationen kan den inte beskrivas som annat än akut.
Simon listar...
... tre anledningar att läsa litteraturvetenskap:
1. Balzacs "Pappa Goriot"
2. Woolfs "Till fyren"
3. Två veckor Shakespeare