Networking - varken trendigt eller dåligt
Ingen ska få jobb på UD bara för att mamma jobbar där. Men att känna någon i branschen är en merit i sig, tycker Simon Bendelin.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- Networking har blivit en ny trend, fast det egentligen är moraliskt fel, sa någon.
Jag håller inte med.
För det första är det ingen trend. Mänskliga samhällen har i alla tider byggts upp utifrån personliga kontaktnät. Bara för att ?networking? är ett ungt och hett begrepp betyder det inte att företeelsen är ny och trendig.
För det andra är nätverkandet inte heller per definition omoraliskt. Det blir det bara när det glider över i nepotism, det vill säga när gamla vänner eller släktingar fixar jobb åt en, istället för att man gör det själv.
På många håll i världen är det självklart att det är så det funkar, men i Sverige gillar vi inte nepotism. Vi har speciella regler för att motverka såna tendenser. Det är bra. Ingen ska få jobb på UD bara för att mamma jobbar där. Men man borde väl inte heller få jobb för att man känner rätt personer, invänder många. Det är dock inte lika självklart, tycker jag. Har man skaffat sig kontakter själv, genom att nätverka och söka jobb, är det också arbete som borde löna sig.
En annan vanlig invändning är att man väl ändå borde anställas för sina meriter och inget annat? Men vad är egentligen meriter? Är det bara det du lärt dig genom studier och arbetserfarenhet? Det borde även vara en merit att kunna skapa kontakter inom det fält man vill jobba - det visar att man är motiverad och målmedveten.
Faktum är att vi måste ägna åt oss networking, vad vi än tycker om det. Arbetsmarknaden bygger nämligen mycket på personliga relationer mellan människor (en antropolog som heter Peter Parker har skrivit om det i How personal networks shape business (2004)).
Kanske beror den höga akademikerarbetslösheten till viss del på att många av oss inte inser det. Vi försöker vara så självständiga hela tiden, med mottot att vi minsann ska "klara oss själva". Det är väl ett fint motto, men egentligen helt felaktigt. För ingen klarar sig helt själv. Utan sociala nätverk klarar sig ingen.
Därför tänker jag fortsätta att odla de kontakter jag fått genom ett aktivt studentliv, och jag tycker fler borde göra detsamma.
Simon listar ...
... skumma fempoängare han skulle vilja läsa (ja, de finns faktiskt på riktigt!):
1. Herren Gud 5 p. (Får man veta vem det är då?)
2. Amning och bröstmjölk 5 p. (Hur smakade det nu igen?)
3. Att leva inför andras lidande 5 p. ("Att leva för andras lidande" hade varit ännu mer intressant, men det här kan nog vara lärorikt också)