Uppsala har ett stort problem på sin krogkarta, alltför många av toaletterna är vanskötta och slitna. Det spelar ingen roll om de har neonlysande handtag eller en gyllene pissoar, är de smutsiga och fulla med gamla blöta pappershanddukar så raderas snabbt den gemytliga stämningen från middagsbordet på andra sidan väggen. Och det händer ofta här i stan, mycket ofta.
Trevlig middag på populärt tapasställe med kontinental inredning, toaletten ser ut som den jag förra veckan råkade glänta på dörren till i en högstadieskola. En risotto på finare pizzeria, men när nöden kallar transporteras man till närmsta vårdcentrals gröna pumpflaskor med tvål. Kort sagt: inget helhetskoncept på krogen funkar om inte toaletterna gör det! Och de gör de så sällan, så sällan. Faktiskt så sällan att undantaget som bekräftar regeln nästan gör mig orimligt euforisk.
Nyligen besökte jag den nya kvarterskrogen i min stadsdel. Det har ett italienskt klingande namn och i källaren ligger toaletten som har filmtema. I en dold högtalare spelas repliker ur klassiska filmscener, på väggen breder Al Pacinos Tony Montana ut sig i mosaikskepnad i vit kostym med vapen i handen. Inga pappershanddukar så långt ögat når, här får gästerna torka sig om händerna med riktiga små handdukar som sedan slängs i en korg för tvätt.
Jag tvättar händerna länge med riktig tvål. Jag tittar mig omkring på den fläckfria inredningen. Jag drömmer mig tillbaka till riktigt fantastiska toalettbesök i mycket större städers finaste hotell. Efteråt rekommenderar jag krogen till alla mina vänner. Varför är det inte fler krogar som förstår detta? Ett koncept ska sträcka sig ända ner i rören, annars kan det lika gärna vara.
Enda nackdelen med en sån toalett är kanske att man riskerar att stanna där för länge så att kön utanför breder ut sig och middagssällskapet har tröttnat. Men det kan det väl få vara värt?