Nu ser det löjligt bra ut
Ett par centimeter. Större var inte marginalen från att insatsen mot Spanien skulle ha känts bortkastad. Rami Shaaban "tjuvade" någon meter på en frispark från vänster, Gudjohnsen såg det och gick på avslut direkt. Bollen tog i ribbans underkant och ut.
Håkan Wikström
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu höll Sverige 2-1, och inledningen på EM-kvalet är magnifik, fantastisk, ja vad ni vill.
Om någon hade sagt att Sverige skulle inleda med fyra raka segrar, bland annat mot Spanien, och att vi skulle göra det delvis utan spelare som Zlatan Ibrahimovic, Fredrik Ljungberg, Andreas Isaksson, Olof Mellberg och Tobias Linderoth så hade jag bara skrattat klentroget.
Nu skrattar jag ändå, men nu av ren och skär glädje.
Med åtta omgångar kvar av EM-kvalet ser det löjligt bra ut. Men det är just det. Det är åtta omgångar kvar.
Saknar vi Zlatan? Nu är det lätt att säga nej, efter segrar mot både Spanien och Island. Sverige hade aldrig kunnat prestera som vi gjorde mot Spanien med Zlatan på planen.
Farten i omställningarna hade inte funnits där, utan bollen hade stannat på en Zlatan som inte längre rör sig som han gjorde tidigare. Ett lika uppoffrande försvarsarbete som Allbäck och Elmander visade upp hade aldrig Zlatan bjudit på.
Alltså. Jag saknade inte Zlatan inför eller under Spanienmatchen.
Däremot saknade jag Zlatan inför Islandsmatchen.
Mot nationer som Island kan vi aldrig räkna med att bjudas på snabba omställningar, mot nationer som Island kommer vi att tvingas att föra spelet, mot ett försvar som uppträder som Sverige uppträdde mot Spanien. Vi kommer inte att få en kvadratcentimeter på offensiv planhalva gratis.
I de matcherna kommer vi att sakna Zlatans individuella skicklighet, Zlatans fenomenala förmåga att på egen hand vända en match, Zlatans tyngd som target player.
Mot Island frälstes vi av en fantastisk frispark från Kim Källström och ett något tafatt ingripande av målvakten Arni Gautur Arnasson, samt en tekniskt fantastisk prestation av Christian Wilhelmsson.
Mot nationer som Island, Lettland och Nordirland måste vi hoppas på att våra begåvningar lyckas med de konster som har tagit dem ut i proffslivet, för mot de nationerna kommer inte Elmander få oceaner av yta att löpa loss på, och Allbäck kommer att ha försvarare i klasar hängande i armarna.
Det krävs mer än hårt jobb och hjärta för att dyrka upp betongförsvar, det krävs begåvning som vet att sätta in stöten där muren kan rämna.
En sådan begåvning har Zlatan.
Läget är fullkomligt underbart för Lars Lagerbäck.
Tänk om han som förbundskapten hade behövt ringa upp Zlatan Ibrahimovic för ett försoningssamtal efter två raka förluster.
Nu ringer Lars Lagerbäck upp Ibra med rak rygg och precis det självförtroende som en förbundskapten behöver för att domptera en diva av Zlatans kaliber.
Budskapet till Zlatan är tydligt efter triumfer mot både Spanien och Island. Rätta in dig i ledet. Annars klarar vi oss utan dig.
Lagerbäck behöver inte ens antyda det, Zlatan fattar det. Frågan är bara om Zlatans kärlek till landslagsscenen är större än hans stolthet. Om han kan svälja smäleken över att ha blivit hemskickad inför hela världen, och om han kan köpa att landslaget faktiskt är större än han själv.
Finns det en minsta tvekan om Zlatans inställning så är jag övertygad om att Lagerbäck avstår. Och jag både förstår och stödjer Lagerbäck i sådana fall, men jag är tyvärr övertygad om att vi då kommer att få anledning att sakna Zlatan.