Det började för två somrar sedan. Den sommaren det var så torrt att betet tog slut och alla bagglammen hade helt rätt i att gräset var grönare på andra sidan. Min mycket tålmodige granne ringde flera gånger i veckan för att tala om att nu var de på hans gräsmatta igen. Jag svor, jagade lamm och förstärkte stängsel.
När folk hörde av sig till mig för att fråga om jag inte kunde ta hand om en stackars katt hit, en stackars hund dit eller köpa en jättefin fölunge var jag mycket bestämd på att till den här gården skulle det inte komma ett endaste djur till. Till saken med alla djuren hör svårigheten med att åka iväg på semester. Inte ett djur till var ett enkelt beslut när jag hänföll åt dagdrömmeri om resor till havet på sommaren.
Så kom det sig att jag och min dotter, två år senare, mycket förvånade och helt överens om att det inte var läge för övningskörning, sitter i bilen tillsammans med ungefär 15 000 bin. Vi bestämde att om det började låta bzzz i bilen skulle vi svänga åt sidan och stiga ur, men vi kom hem utan missöden och kunde placera våra nya vänner på läsidan i trädgården. Nu var det inte så att vi plötsligt snubblade över en låda med bin som vi lastade in i bilen. Under våren och sommaren hade vi gått en kurs i bi-odling som fortsatte en bit in på hösten. Bara det att vi hade tänkt vänta till nästa sommar med att skaffa bin för vi kände oss inte riktigt redo. Redo eller ej nu har vi kastat oss in i en för oss helt ny och spännande värld.
Egentligen började det med att det inte längre surrade lika mycket i lönnen om våren och att äppelskörden om hösten började bli något mindre än vad den tidigare varit. Att det sen är oerhört spännande med bin, och att arbetet med dem skapar ett lugn och en harmoni inombords, är en trevlig bi-effekt. Samt att det i en av mina böcker om bin står ungefär så här ”det är fullt möjligt att ta tre veckors sammanhängande semester från dina bin”. Vi är ju helt nybörjare på detta och besöken i vårt lilla samhälle har hittills vart och ett skiljt sig åt från det föregående. Vi lär oss något nytt hela tiden och jag som aldrig brytt mig så mycket om vädret har nästan börjat räkna soltimmar, som betyder flygtimmar för de små flitiga.
Som en extra bonus och till min stora glädje har det flyttat in humlor i badrumstaket. Om man är riktigt tyst går det att höra deras vänliga brumsurrande när man står inne i badrummet. Dem skulle jag kunna åka ifrån med gott samvete, särskilt en sommar som denna, då de inte behöver extra vatten.