"Nu väntar dyrare nationer ..."

Jag har ingen lust att pröjsa 95 spänn för en hamburgare på Orvars, skriver Simon Bendelin.

Foto:

Uppsala2007-02-12 00:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kampen är över. I flera decennier har kåren slagits för kårobligatoriets bevarande, både mot yttre påtryckningar och i de egna leden. Slaget såg i höstas ut att vara vunnet, sedan fick vi ett regeringsskifte, och nu är det slutgiltligen förlorat. Vän av ordning, utbildningsminister Lars Leijonborg, har bestämt sig för att obligatoriet ska bort, och det mesta tyder på att riksdagen också tar ett sådant beslut inom en närliggande framtid.

Det underliga är att kåren, trots sin långvariga kamp, egentligen är för ett avskaffande. I åsiktsdokumentet står det att "Uppsala studentkår anser att kårobligatoriet är principiellt fel." Man vill dock inte avskaffa det "...innan det finns alternativ..." som både garanterar ett reellt studentinflytande och tryggar nationernas fortlevnad?. Detta är också vad Leijonborg eftersträvar, så i stort sett borde kåren vara positiva till hans initiativ. Vad gäller alternativen har inget sådant ännu presenterats, och kanske borde kåren för närvarande lägga allt sitt krut på att få fram ett sådant förslag.

Eftersom kåren har en något ambivalent ställning i frågan, vill jag härmed på eget bevåg slå ett slag för obligatoriets bevarande. Dels gäller det nationerna. De skulle med största sannolikhet få skära ner på sin verksamhet, och dessutom höja sina priser. Nationerna har idag stora skatte- och momslättnader, vilket ger dem möjlighet att hålla den standard de har, trots de låga priserna. Kuratorskonventet är oroade för att dessa kan komma att avskaffas om kårobligatoriet försvinner. Åtminstone jag skulle tycka det vore tråkigt om hamburgaren och ölen i nationspuben plötsligt skulle kosta lika mycket som på en vanlig restaurang. Dessutom erbjuder nationerna så många aktiviteter utöver fest och mat. Det rör sig om allt möjligt inom idrott, kultur, resande, och många andra givande områden.

Men kanske ännu viktigare är argumentet studentinflytande. Studentkåren är för närvarande vår enda motsvarighet till ett fackförbund. De jobbar för att studenterna ska ha inflytande när utbildningsmässiga beslut fattas, exempelvis om den omdiskuterade ECTS-betygsskalan. De jobbar också med studiesociala frågor, för att alla studenter ska ha tak över huvudet och goda förutsättningar att klara av studierna. De jobbar för jämlikhet och mångfald inom universitetsvärlden. Med mycket mera. Visst kan man kritisera kåren på många områden, och tycka att de borde göra ett bättre jobb (och det vet ni som brukar läsa mig att jag inte är sen att göra). Men om de skulle blir tvungna att skära ned på sin verksamhet på grund av bristande finansiering, skulle vi studenter stå utan intresseorganisation, och då skulle många av oss riskera att råka illa ut.

Kanske är det lite sent att framföra dessa förbehåll. Beslutet om ett avskaffande kommer med största sannolikhet att tas inom kort. Men ju fler som poängterar vikten av en stark kårorganisation, desto större är chansen att ett bra alternativ till obligatoriet presenteras.
Läs mer om