Nytt kontrakt för Rospiggarna
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
2002 fanns förare som Ryan Sullivan, Lee Richardson, hemmasonen Andreas Jonsson, en ung och lovande Jonas Davidsson och veteranen Greg Hancock med i laget.
I dag finns "bara" Hancock kvar.
Även ekonomiskt har Rospiggarna haft några tunga år. Guldåret 2002 backade man 200 000 kronor, 2003 blev resultatet -700 000, 2004 jobbiga 1,2 miljoner minus, och 2005 lyckades man rädda ekonomin genom att sälja Orionparken till kommunen för 2,2 miljoner kronor. Ordförande Lars S Björndahl värjer sig vilt mot påståenden som att Rospiggarna skulle ha problem med ekonomin. Lars S Björndahl påpekar gärna att speedwayklubbarna i Sverige i allmänhet är i riktigt dåligt ekonomiskt skick, men att Rospiggarna har ekonomin under kontroll.
Rospiggarna köpte sig till framgång i början på 2000-talet, och SM-guld har i nästan alla fall betytt svåra ekonomiska problem i efterhand för mästarlagen.
2001 gick Rospiggarna back med blygsamma 500 kronor, 2002 med betydligt tyngre 200 000 kronor, 2003 mer än fördubblade Göteborgsklubben Kaparna sitt negativa kapital från - 2 miljoner till -4,5 miljoner kronor, och 2005 slutade Västervik, trots rekordpublik under slutspelet, med ett minuskapital på över 2 miljoner kronor.
Det enda undantaget när det gäller SM-guld och ekonomisk förlust är 2004 års mästare VMS Elit som gjorde en vinst på 1,2 miljoner kronor under mästaråret.
Det är mycket möjligt att Lars S Björndahl har rätt i att Rospiggarna faktiskt har ekonomin under kontroll, men för trovärdighetens skull känns det inte bra att man inte vill betala arrendet Orionparken som man förhandlade fram med kommunen vid arenaförsäljningen förra året.
Säsongen 2006 ur ett sportsligt perspektiv då? De allra flesta tippar Rospiggarna som en av seriens nedstigningskandidater. Förmodligen 99,9 procent av speedway-Sverige. Den där 0,1 procenten som återstår består av Rospiggarnas lagledare Mikael Messing som sin vana trogen tror på en slutspelsplats. Jag är inte lika negativ som övriga speedway-Sverige, men inte lika optimistisk som Messing.
Rospiggarna, som redan förra året tippades att åka ur, har tappat mer än hälften av startuppställningen. Bröderna Davidsson, Jonas och Daniel, har lämnat, och polackerna Robert Savina och Robert Kosciecha likaså. Nyförvärven imponerar inte våldsamt. 46-åriga Sam Ermolenko tillför ... rutin i massor, visst, och Travis McGowan är ytterligare en talangfull export från Australien.
Det finns kapacitet i laget, kapacitet i form av GP-föraren Greg Hancock, snart naturaliserad Hallstaviksbo efter alla år i klubben, och min nya favorit, Janusz "Lill-Janne" Kolodziej.
Superlativen runt den 22-årige polacken vill aldrig sina efter hans fantastiska inledning av säsongerna i Polen och England. "Lill-Janne" har skåpat ut Rickardsson och Nicki Pedersen, och i Polen benämns han som en "världsmästare i vardande".
En förare som Rospiggarna ska vårda och hålla tummarna för är Andreas Messing. Den 19-åriga Hallstaviksbon har speedwaybågar i blodet, och han kan med tur och skicklighet bli en ny Andreas Jonsson. Knappast i år, men med tiden. I Andreas Messing har Rospiggarna ett sparkapital, åtminstone om man vill värna sin identitet som Hallstaviksklubb.
Och, som sagt, jag tror på fortsatt elitseriespeedway i Hallstavik även efter den här säsongen. Kontraktet ordnas med god marginal.