Olsson knockade resten
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Christian Olsson gjorde det som guldfavoriterna Stefan Holm och Kajsa Bergqvist inte mäktade med. Han bara gick ut och knockade konkurrenterna.
Inte i första omgången, då var han överladdad och fick framåtrotation. Trots det blev det 17,20. I andra knockade han däremot resten med 17,67 m. Men det tredje hoppet ? det var elva år sedan någon hoppade något liknande, och då var det Jonathan Edwards och världsrekordet 18,29 m.
Hur långt över 18 meter tredjehoppet var får vi aldrig reda på, det var övertramp, och det rejält. Men det visade att Christian Olsson definitivt har kapaciteten att nå över 18 meter.
Efter det blev Christian för överladdad när han insåg vad han hade hållit på att göra, och fick inte ordning på tekniken. Lugn. 18 meter kommer. Kanske inte den här säsongen, men definitivt nästa säsong - om Christian får vara skadefri.
Jag vill inte ta något ifrån Kajsa Bergqvist, inte alls, men Olssons comeback är minst lika imponerande som Kajsa Bergqvists.
Visst, Kajsas hälseneskada var allvarligare i det akuta skedet, men ingreppet och rehabiliteringen gick som på räls, naturligtvis tack vare Kajsas förmåga att hantera hela situationen.
Men Christian Olsson har inte alls haft samma spikraka väg tillbaka. Långt därifrån.
I januari 2005 träffade jag Yannick Tregaro och Christian Olsson i Stellenboch, Sydafrika.
Det var bara fem månader efter OS-guldet och bara tre-fyra månader in i det rehabiliteringsarbete som skulle ta 21 månader och krävas fyra operationer för att få ordning på Olssons blesserade fot.
Christian Olsson var redan då frustrerad över att det inte gick åt rätt håll, att det inte kändes som tidigare, han var redan trött på rehabträning och kände att tiden rann ut för honom när det gällde kommande VM-säsong.
Det blev inget VM, och så sent som i maj i år började han umgås med tanken på att hans karriär skulle kunna vara över.
Men så vände det. Nya problem i foten var ingen ny skada utan bara en överansträngning.
I juni var han tillbaka, och hoppade direkt över 17 meter.
Och i går tog han ytterligare ett steg tillbaka mot trestegstronen i världen med sitt hopp som mätte 17,67 m. Innan säsongen är han överst igen.
Det kanske inte låter så häftigt, 15:e plats i EM-maran, men som Anna Rahm själv sade efter målgång:
"Klart att det är häftigare att vinna Stockholm Maraton, men meritmässigt är EM-prestationen större med tanke på motståndet."
Häftigt var det att följa Anna under loppet.
Anna Rahms förmåga att kilometer efter kilometer nästan på sekunden mala på i samma tempo var mäktigt. Snittiderna per kilometer efter varje femkilometerspassering hamnade alla i spannet mellan 3.40 min/km-3.47 min/km.
Det här var Anna Rahms första mästerskapsmaraton. Det kan också ha varit hennes sista. Det känns som ett slöseri om det blir så. Efter säsongen ska Anna bestämma sig för om hon ska fortsätta att kombinera maraton med sina juridikstudier..
En maratonlöpare brukar vara som bäst runt 30-årsåldern. Anna Rahm är 24 år.
Det skulle vara underbart kul att få se vad Anna skulle kunna prestera med ytterligare några maror i kroppen, med ytterligare några säsongers träning med den hårdhet och tuffhet det ger.
Anna Rahm har förutsättningar att bli riktigt, riktigt bra.