Sirius måste göra mål, så är det bara
Kylan blandades med svettångor, och en sammanbiten Magnus Pehrsson jagade in sina spelare in i värmen under läktaren på Sudenternas.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men det var inte bara oron över stela muskler som skymtade i Magnus Pehrssons ansikte.
Det första mötet i superettakvalet bjöd på ett bättre Väsby än tidigare under säsongen, och ett Sirius som såg ut att drabbats av prestationsångest. Men kanske var det ändå Andreas Erikssons inspirerade match som oroade Siriustränaren allra mest. Eller Siriusspelarnas oförmåga att neutralisera Väsbys AIK-lån.
?Vi får inte vara så passiva, inte ge honom så mycket yta och tid?, sade Pehrsson frustrerat efter matchen.
?Hur ska ni stoppa honom i returen?, frågade jag.
?Sparka ned honom?, sade den i vanliga fall till synes nallebjörnssnälla Magnus Pehrsson.
Det gick ett par sekunder, åtminstone kändes det så, när både Pehrsson och jag lät orden sjunka in, och precis när min följdfråga skulle komma förstod Magnus Pehrsson precis hur illa ?Sparka ned honom? lät, och skyndade sig att förtydliga:
?Jag menar inte att vi ska skada honom, absolut inte, men vi måste ligga tätare på honom, inte tillåta honom att dominera som han gjorde nu?.
Jag tror att Andreas Eriksson har gjort sin bästa insats i det här kvalet. Allt annat vore en fullkomlig hjärnblödning av Siriuskollektivet. Jag tror att vi får se mer av Andreas Brännström i returen, en Andreas Brännström med uppgiften att göra Andreas Eriksson mindre bra. Det är en uppgift som passar Brännström som handen i handsken.
Trots att Väsby gjorde en riktigt bra match i den första kvalmatchen så känns det mer som att det var Sirius som tillät Väsby att ta initiativet. Visst, det tog 78 minuter innan det första Siriusavslutet tvingade Niklas Westberg till en räddning, men Väsbys problem under säsongen visade sig även i den här matchen.
Väsby har stora problem att göra mål, att överhuvudtaget ta sig fram till riktigt vassa målchanser. Matchen var märkligt befriad från heta lägen.
Lite önsketänkande kanske det är, men Sirius speluppehållet på tio dagar var förmodligen ingen ultimat uppladdning. Det är tufft att bara gå in och hitta matchtempot efter ett sådant uppehåll. Inför returen har man en match i benen, och nu vet man mer vad som krävs för att besegra Väsby.
Sirius måste göra mål. Så enkelt är det. Det känns inte som någon omöjlighet.
Och det känns långtifrån som någon omöjlighet att hindra Väsby från att göra mål.
Jag hoppas att Magnus Pehrsson startar returen med samma manskap som avslutade det första mötet. I mål är Jon Rytterbro naturligtvis självskriven.
Det finns ingen anledning att röra backlinjen med Linus Smedjegården, Gustaf Segerström, Hjalmar Bertwig och Tighe Dombrowski. Ett mittfält med Brännström framför mittbackarna, med Daouda Sall och Mani Tourang framför och ett anfall med Einar Brekkan, Olle Kullinger och Martin Eriksson känns som ett manskap att hålla sig i när man ska betvinga ett Väsby ackompanjerat av en piskande höststorm.
En rutinerad elva. Rutin fäller väldigt ofta avgörandet i sådana här lägen, därför föredrar jag Brekkan och Brännström före Skoglund och Lindström.
Och något säger mig att Einar Brekkan inte är färdig med att leverera i kvalsammanhang.
Einar Brekkan leverera ALLTID när det behövs som mest. Han har gått vinnande ur fyra av fem kval i karriären, och hans vilja, rutin och känsla för vansinnigt viktiga mål kan mycket väl betyda framgång i hans sjätte och sista (?) också.