Skrota betygen på universitetet!
Vill vi ha ett sjustegssystem från norra Italien? Inte jag i alla fall. Gör som Pedagogiska institutionen i Uppsala gjorde för länge sedan: lägg ned betygen helt.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som den gamla vänstertanke den är, infördes betygen för att den tysta kunskapen skulle premieras på bekostnad av den mer talslipade överklassens do
minans i klassrummen. Sedan dess har frågan som bekant bytt färg men vi i sällskapet märkte ändå att vi oavsett politisk färg i övrigt, var förhållandevis övertygade om att ett slopande vore att föredra.
Som systemet nu ser ut är kraven besinningslöst låga för att skaffa sig sitt G, för vanliga dödliga räcker det med sisådär 50% om vi är humanister, 45% ute på Pollacks. Det innebär ingen kunskapsgaranti överhuvudtaget. Och det som gör det hela än outhärdligare är den av stimulerande morotsskäl införda VG-parabeln som konkurrensutsätter hela situationen snarare än den inspirerar till samarbete och gemensam strävan mot högre mål. Det menade inte minst den från jurist till läkare omskolade bordsgranne med emfas.
Som jurist menade hon att det alltid är bättre att lämna in en tenta blankt än det är att skriva ett G, vilket i det extrema fallet betydde att man inte tjänar någonting på att hjälpa sina kursare, det stärker deras aktier och är att binda ris åt egen rygg.
På läkarutbildningen som är en av få som försökt kvalitetssäkra kunskapsproduktionen med en godkändgräns på 80% och där VG inte existerar, var situationen den precis motsatta. Trots att informationen kom från en överlöpare så kändes det rimligt att studenterna på läkarutbildningen i mycket högre grad hjälps åt och att de som konsekvens oftare höjer sig över sin förmåga. Det låter kanske lite rödvinsromantiserat såhär i efterhand men grundbulten i resonemanget kändes koncis och riktig.
För egen del går jag STS-programmet, ett civilingenjörsprogram med tvärvetenskaplig bastardprofil och ett betygssystem med IG samt betygssteg 3 till 5. Hetsen yttrar sig hos oss på ett annat men minst lika märkligt sätt som det på juristprogrammet. Istället för att konkurrera i betyg övertrumfar vi varandra i dubbelexamina, den ena värre än den andra. Själv dubblar jag med en kandidat i Historia, de flesta andra gör motsvarande i Företagsekonomi men enstaka fall av Filosofi och Idé- och lärdomshistoria har också upptäckts. Tror jag. Alltsammans är hursomhelt helt uppåt väggarna. Pedagogiskt fokus på universitetet borde väl syfta till att stimulera kunskapsproduktion och inte examensproduktion, eller? Å andra sidan kan man fråga sig utifall sjukdomen sitter i strukturen eller hos aktörerna i det här fallet. Utan en tillstymmelse till självinsikt lutar jag åt förstnämnda.
Nå, i ett sakta gryende samförstånd kokade vi ner middagskonversationen till den gamla käpphästen om att institutionen för Pedagogik lagt ner det här med betyg för länge sedan. Att alla andra institutioner inte följt deras fotspår kändes som vanligt mycket underligt, likaså det här nya sjustegssystemet från norra Italien. Pedagogerna borde väl om några ändå veta bäst?
Björn Berglund listar ...
... sin drömmeny i Uppsala:
* 1 kök & 1 bars klassiska löjromstallrik från Kalix .
* Bill och Bulls numera borttagna Moules Frites till huvudrätt.
* Trattorias Panna Cotta med säsongens frukt att runda av
med.