Smärtsamma bandyminnen

Det gymnastiklektion hemma i Bandyhälsingland i mitten av 1980-talet. Gympasalen är utbytt mot Faxevallen, Brobergs tidigare hemmaplan. Gympaläraren har med sig bandyklubbor och vi slåss om klubbor i olika färger och utformningar. Jag brukar sikta på den klubba som det står "hockey bockey" på - det rimmar så roligt. Sedan bär det av ut på isen i taskigt snörade gamla skridskor. Jag har den dyraste skidutrustningen i klassen, men de billigaste skridskorna. Idrottsprioriteringen hos inflyttade familjen Johansson är glasklar. Och väl ute på isen, ja där suger jag ikapp med skridskorna. Hjälmen trycker ned mössan i ansiktet så att glasögonen immar igen och klubban använder jag mestadels till att stötta mig med. Och om jag någon gång får närkontakt med det orangefärgade nystanet gör det ont i händerna när jag slår till det med klubban.

Någon riktig bandymatch kom jag aldrig i väg på under mina 20 år i Hälsingland, trots att jag bodde bara en kilometer från Brobergs nuvarande hemmaplan Hällåsen. Men visst fanns det ett engagemang på orten. I laget spelade den lokala sporthandlaren och fritidsledaren i skolan och alla kände någon som blivit Svensk mästare med laget på 60- eller 70-talet. Och många var och är trogna fans som går på matcherna, i medgång som motgång.

Efter 20 år i Bandystaden Söderhamn flyttade jag så till Bandystaden Uppsala. Men om den tidigare är en orgie i "gul färg, Broberg" är den senare trots allt ganska anonym som bandystad. Visst, när Sirius spelade SM-semifinal förra året samlades medgångsfansen på Studan och så här inför bandyfinalen blommar Uppsala upp, men det riktiga bandyintresset märks inte riktigt av. För mig är bandy trots allt mer en nedhasad mössa och dåligt snörade skridskor på en mellanstadieunge än kostymer, champagnefrukostar och företags fjäskande för sina kunder. Missförstå mig inte, jag tycker att det är superroligt att Uppsala är värd för Sveriges svar på USA:s Super Bowl. Men ärligt talat vet jag inte hur mycket folkfesten har med bandy att göra. För övrigt håller jag tummarna för Hammarby på söndag. Om rättvisan ska segra borde de väl äntligen få prova de där guldhjälmarna.

Smärtsamma bandyminnen

Per Johanssons första bandyerfarenheter på Brobergs gamla hemmaarena Faxevallen gjorde fysiskt ont.