Söderlund: "Jag tror jag ger upp, jag slutar med det här,
KRÖNIKA. "Jag tror jag ger upp. Jag slutar med det här, det går inte att hålla på. Det går inte att hålla på."Så skrek Lasse Granqvist ut i radion när Tre Kronor vände 1-5 till 6-5 mot Finland i VM 2003. Efter att ha bevittnat tre raka gastkramande semifinaler mellan två lag som det nästintill inte går att skilja åt, är jag beredd att säga samma sak.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det måste trots allt finnas en vinnare. Men tyvärr också en förlorare.
Vilket lag som än kommer att gå vinnande ur den här semifinalstriden kommer jag att lida med de som drar det kortaste strået.
Lagen är ju så nära exakt lika bra som man kan komma.
Kanske dessutom Sveriges två bästa lag för tillfället. Det var i alla fall vad förbundskaptenen Kent Göransson ansåg när jag pratade med honom efter den första semifinalen. Och han borde ju veta.
Kommer AIK att vinna det här nu?
Många lär tro det nu men inte jag. Någonting säger mig att detta trots allt är Storvretas år. Laget har ju gått som en maskin under säsongens andra halva. På 18 matcher sedan tidigt i januari har Storvreta förlorat endast två efter ordinarie matchtid. Det står SIBK på de röda tröjorna, men tanken på fyra andra bokstäver på röd botten är inte långt borta. Jag tänker på kombinationen CCCP.
Och ska det finnas någon jädra rättvisa så borde det vara Storvretas tur nu. Eller?
En gång tidigare har de haft ett bättre läge att nå Globen. Det var för två år sedan då man hade 2-1 i matcher - och 3-1 i den fjärde matchen - men det räckte ändå inte mot Warberg.
Nu vänder Storvreta hemåt till Fyrishov och match fyra istället i underläge. Vänder de också på semifinalen?
Jag tror det.
Till sist: Storvretabacken Mattias Mikulski är egentligen värd en egen krönika, men det blir tyvärr bara några rader den här gången. Yrvädret gjorde knappt ett misstag i matchen och har i slutspelet varit Storvretas genomgående bästa spelare. I går var han överallt. I försvar. I anfall. I ryggen på AIK:arna. Ibland kröp han också under skinnet på de svartklädda som höll på att bli galna på hans stenhårda spel. Finns det ett kapitel i boken Innebandyns grunder som heter "Så spelar du slutspelsinnebandy som back" lär det handla om Mikulski.